Som Emma har berättat har ju jag Trichotillomani (läs föregånde inlägg och kommentar). Det är en ganska otrevlig sjukdom det. Inte mysig alls. Fråga mig, jag har ju den...

Här har jag ett utdrag från Wikipedia som berättar vilka symptom jag har. Det kan vara bra för er att veta, då det är ni som måste leva med mig..

Trichotillomani, förkortas till TTM, innebär att en person medvetet eller omedvetet av olika orsaker plockar bort hår från huvudet, ögonbrynen, ögonfransarna, könet eller andra ställen, vilket är en psykisk störning och inte så känd bland många.

Folk som lider av trichotillomani kan känna sig väldigt ensamma och olyckliga för att de inte kan sluta med beteendet. Personer med trichotillomani utvecklar en social fobi och undviker vissa beteenden som kan resultera att man känner skam. Sekundära problem kan uppstå om dessa personer undviker vård (tandläkare, gynekolog m.m.) Utifrån den lokala håravfallet kan det uppstå lokal irritation/lokal hudinfektioner, inklusive ögonproblem.

Kliniska rapporter visar att det finns samband mellan ADHD och trichotillomani. Vissa personer med trichotillomani tuggar/äter på hår och drygt hälften av alla med trichotillomani har slags stört oralt beteende.

Psykologiska komplikationer av trichotillomani är:

• Upp till 50% som drabbas av trichotillomani har djupa depressioner och ångestsjukdomar.
• 30% upplever någon slags fobi (social fobi) eller generaliserat ångestsyndrom.
• Ätstörningarna förekommer hos 20%.
• 15% har tvångssyndrom.
• 22% har dysmorfofobi.

Vi människor är rätt underliga varelser ändå. Visst, vi är den överlägsna rasen här på jorden. Vi är smartast osv. Detta ledar ju iofs till att vi håller på att utrota hela planeten, men det är en annan femma och det behandlas inte här. Näe, det jag vill komma fram till är att trots vår "överlägsenhet" så håller vi på med väldigt många korkade saker. Jag pratar om de småsjuka egenheter vi alla går och bär på. Dom här konstiga grejerna vi har för oss utan att vi egentligen vet varför, och skulle vi berätta dem skulle alla andra tycka att vi är helt dumma i huvudet, även fast de själva troligtgvis håller på med något ännu sjukare... Men det är väl kanske trots allt just dessa små saker som gör oss till människor och individer.

Jag ska inte berätta alla mina egenheter för er, så mycket hänger jag inte ut mig här.

Men, en av de dumheter jag håller på med är att jag rycker ur mina skäggstrån på hakan med mina fingrar. Ja, ni läste rätt. När min skäggväxt börjar bli sisådär två dagar gammal får jag för mig att jag skall dra ut ett par av skäggstråna med mina fingrar. Och ja, det gör ont. Och ja, det är väldigt konstigt. Dessutom har jag en tendens att rycka ur dessa skäggstrån från ungefär samma ställe, så på min vänstra hakdel har jag mycket färre skäggstrån. Detta fortgår fram tills jag rakar mig. Jag kan inte förklara alls vad detta beror på. En psykolog skulle säkert hitta en orsak inbäddad långt in i min barndom, kanske min mamma inte tillät mig dra i öronen på mina gosedjur, vad vet jag..

En annan lite småsjuk sak jag håller på med är min outtröttliga promotion av Páll Óskar. Den är inte vettig på något sätt. Men likväl fortsätter jag att konstant bombardera er bloggläsare med hans namn och mina sambos med hans musik. En isländsk schlagerbög, varför ska jag egentligen hålla på och berätta för alla om honom. Är det för att jag har träffat honom? Är det för att jag tycker det är kul att driva folk till vansinne med mitt ständiga tjat? Eller är det för att jag är övertygad om att han är en stor artist som förtjänar en störra publik? Eller är det för att detta av någon anledning har blivit en av mina egenheter? (Han ska ha konsert på lördag i Reykjavik, det är det bilden här ovan marknadsför. Be there, or be square!!)