Under mina senaste veckor här i livet har jag inte tillbringat alltför många minuter på IKSU. Försvinnande få utan tvekan. Jag kan skylla på många personer och på olyckliga omständigheter tills alla får nog. Men det ska jag inte. För innerst inne vet jag att det är mitt eget fel... Nåväl, det var dags att ta tag i det här igen kände jag idag. Och som en blixt från klar himmel kom ju JoJo med förslaget att gå på Stepe Dance idag. Efter moget övervägande kom jag fram till att det var den ultimata starten på mitt nya liv (för vilken gång i ordningen det nu är), "Nu jävlar kör vi" tänkte jag.

Men går man på Step Dance kan man ju inte se ut hur som helst tänkte jag. Lite uppklädd så där skulle man kunna vara. Och då känns det roligare också. Så när jag kom hem från Universitetet vid femtiden gjorde jag en grundlig undersökning av garderoben efter passande plagg. Tjugo minuter senare var jag klar. Min snyggt slimmade Peak T-shirt som framhäver mina svällande muskler samt moderiktiga träningsbyxor till det. Kan inte bli fel. Känner mig väldigt nöjd. Därefter intar jag en hälsoriktig middag och gör mig redo för IKSU.

Men då, som en chock kommer beskedet från JoJo. Det blir inge Step Danece idag. Hon orkar inte.. Hela alltet rasar samman. Jag blir knäckt. Jag blir ledsen. Hela min plan att omstöpa mitt liv går till intet.. Vad ska jag göra istället? Kommer till slut fram till att jag får ta tag i det där imorgon istället. Och då jäklar!

Detta är en version av vad som hände.

Ett annat scenario skulle kunna vara att jag yttrade kommentarern "Ser jag ut som en som håller på med Step Dance?" när jag träffade JoJo på lunchen, slafsade i mig en näringsrik middag med väldigt mycket halloumiost, somnar i min säng under tiden jag läser en artikel och avslutar kvällen i soffan tittandes på Champions League med en stor portion glass.

Ni väljer vilken version ni vill tro på

Godnatt