Ibland undrar jag hur jag själv är funtad. Vad håller man på med ibland egentligen?

Ovanstående bild är tagen med min kamera klockan 02.45 natten till igår. Jag upptäckte den i min kamera nu. Jag ligger alltså i min säng när jag tar den här bilden. Fokuset ligger på dörren. Bilden är lite sned. Med denna bild följde det två stycken till som visade ungefär samma motiv. 

Vad hände här? Vad drömde jag egentligen om som fick mig att vakna, ta några foton och somna in igen? Väldigt oklart. Ibland blir man ju nästan rädd för sig själv.

Men nu byter vi ämne. Imorgonkväll lämnar jag Umeå för fem dagar och äntrar istället Sveriges västsida, Göteborg. Islandsreuinon står på programet. Kommer nog bli en jäkla fart. Lyssnar för tillfället på Páll Óskar för att komma lite i stämning innan jag ska sova. Det är nice. Om jag känner mig själv rätt kommer detta innebära att jag inte kommer uppdatera bloggen så bra.. Men men, det får ni leva med.

Over and out, och Þú finnur að ástin er international

Idag gjorde jag det. Jag tog ett avgörande beslut. Det har legat och grott hos mig ett bra tag nu. Har funderat på för- och nackdelarna intill oändlighet. Jag borde kanske inte göra det tycker en del av mig.Det gör ju så ont. Och får man egentligen ut något gott av det i slutändan? Tveksamt. Men likväl vill en del av mig verkligen göra det. Det kommer ju kännas så bra när det väl är avklarat. Kommer vara som en sten som faller från mitt bröst. Så ja, jag gjorde det. Jag tog beslutet att fullfölja min plan. Ikväll skulle det ske. De nödvändiga förberedelserna tog vid, och så för en timme sen var jag redo. Nu skulle det ske.

Sen när jag satt där ångrade jag mig kanske. Vad fan är det här? Vad håller jag på med? Det kommer ju göra sanslöst ont.. Och vad ska jag som sagt var få ut av det hela? Oklart.. Men jag kunde ju inte backa ut nu, så jag sa "Okej, kör"

Nu känns det rätt bra när det är över. Det gjorde ont, visst. Men överkomligt. Och fint blev det.

Jag har alltså vaxat min håriga rygg ikväll!

PS. Jag gillar Magnus bild, det är faktiskt jag som sitter där ute till vänster och filosoferar. DS

Jajjamen, det gick (Läs nedanstående inlägg för att förstå vad jag har gjort). Jag tog mig ner utan att gasa (fast du måste parkera bilen vid ställverket, och inte innanför grinden). Man rullade på så fint, och jag var dessutom tvungen att bromsa på några ställen, kan ni tänka er det!

Sen så gjorde jag ju ett litet jippo av det också, då jag jämförde hur lång tid det tog när jag gasade gentemot när jag inte gasade, och startade från samma plats. Med gas, och hyfsat avgresiv körning tog det 2 minuter, 13 sekunder och 77 hundradelar (Vore det riktigt brådskande kan du nog komma ner på 2 minuter). Detta kan jämföras med tiden jag fick då jag inte gasade, och således även var klimatsmart, som uppgick till 2 minuter, 54 sekunder och 41 hundradelar. En skillnad på 40 sekunder och 64 hundradelar. Inte så jäkla pjokigt ändå va?

Idag jobbar jag! Det är inte underbart, faktiskt..

Fast jag vet iofs inte om jag ska klaga. Hitills har antalet turister under dagen varit noll. Inte en endaste. Zero. Och som vissa av er vet så har jag ingen arbetsuppgift om turisterna uteblir.

Och jag måste ju säga att jag förstår varför ingen är här. Termometern här visar på 30 grader. Inte fan skulle jag åka hit då direkt.

Vad har jag då istället gjort? Först och främst tog jag en lång frukost på sisådär 45 minuter. Sen har jag tittat lite på min kollega som ligger och sover i soffan. Vidare har jag lyssnat på radio, varit ute på en lång promenad, solat, tagit en lång lunchrast och nu har jag planerat att testa om det verkligen går att åka med bil härifrån parkering och hela vägen ner till kraftverket (genom biltunneln) utan att trycka på gaspedalen en enda gång. Jag tror det kommer gå!

Och för denna arbetsdag kommer jag att få 1360 kronor i lön!

Vissa har det tufft

Och då sade Gud, "Han är tillbaka. Med kraft och energi är han återigen här för att roa och underhålla oss. Och det är gott"

Efter denna svulstiga inledning så börjar vi väl igen. Ja, jag är tillbaka i bloggvärlden. Jag har inte ramlat ner och drunknat på jobbet, om ni nu trodde det. Näe, jag är vid liv och god vigör. Och förhoppningsvis kommer denna blogg få lite liv igen.

Vad har hänt sen sist? Ptjaa, först och främst har jag flyttat. Det var jobbigt. Svinjobbigt. Mest fysiskt. Eller egentligen bara fysiskt. För psyket tog ingen stryck av att lämna Ålidhem direkt. Snarare tvärtom.

Sveavägen (okej, Sveagatan) är jäkligt nice. Vi har redan hunnit tangera kvoten efterfester i jämförelse med Språkgränd. Och ikväll överskrids den troligtvis.. Det är nära till allt. Vi har börjat handla på Ica Gourmet (uttalas gormeet), där Euroshoper lyser med sin frånvaro till Hingstens stora besvikelse. Själv känns det rätt bra. Vi börjar även bli ganska väletablerade på Max E4:an, dit det är krypavstånd.

Vidare så går livet sin vanliga gång. Jag går och sprätter runt i Stornorrfors, Läkarn har hängt på psyket (han har sommarlov nu, den jäveln), Lillprinsen har piercat sig och drömmer sig igenom jobbet medans Hingsten sover halva dagarna och följer Tour de France med spänning resten av dygnets timmar. Precis som vanligt. Diskberget växer i det hiskeligt överdimensionerade köket och Lillprinsen försöker ladda ur batteriet på vår jobbbil. Precis som vanligt alltså. Turisterna springer runt och vimsar, och vägrar tala om att de inte förstår svenska så att man 35 minuter in i guidningen upptäcker att halva gruppen inte förstår ett ord av vad man säger. Alltså som vanligt. Och Gustaf går omkring och muttrar, hälsar på en på alla möjliga språk och drömmer sig bort till sin nyinköpta segelbåt i Malaysia. Detta medan Markus o Markus springer omkring och lekar stridspiloter med sina nya häftiga hörselkåpor där mikrofonen är inbyggd. Samtidigt förstår inte Bosse inte hur larmet kan gå fast man gör allting rätt när man öppnar porten ner till berget (eller hur var det Smutshunden?). Och Smutshunden drar så många lögner på en vanlig visning att om han vore Pinocchio skulle hans näsa vara längre än han själv. Allt flyter alltså på som vanligt. Så vad är då egentligen poängen med att skriva?