Och då sade Gud, "Han är tillbaka. Med kraft och energi är han återigen här för att roa och underhålla oss. Och det är gott"

Efter denna svulstiga inledning så börjar vi väl igen. Ja, jag är tillbaka i bloggvärlden. Jag har inte ramlat ner och drunknat på jobbet, om ni nu trodde det. Näe, jag är vid liv och god vigör. Och förhoppningsvis kommer denna blogg få lite liv igen.

Vad har hänt sen sist? Ptjaa, först och främst har jag flyttat. Det var jobbigt. Svinjobbigt. Mest fysiskt. Eller egentligen bara fysiskt. För psyket tog ingen stryck av att lämna Ålidhem direkt. Snarare tvärtom.

Sveavägen (okej, Sveagatan) är jäkligt nice. Vi har redan hunnit tangera kvoten efterfester i jämförelse med Språkgränd. Och ikväll överskrids den troligtvis.. Det är nära till allt. Vi har börjat handla på Ica Gourmet (uttalas gormeet), där Euroshoper lyser med sin frånvaro till Hingstens stora besvikelse. Själv känns det rätt bra. Vi börjar även bli ganska väletablerade på Max E4:an, dit det är krypavstånd.

Vidare så går livet sin vanliga gång. Jag går och sprätter runt i Stornorrfors, Läkarn har hängt på psyket (han har sommarlov nu, den jäveln), Lillprinsen har piercat sig och drömmer sig igenom jobbet medans Hingsten sover halva dagarna och följer Tour de France med spänning resten av dygnets timmar. Precis som vanligt. Diskberget växer i det hiskeligt överdimensionerade köket och Lillprinsen försöker ladda ur batteriet på vår jobbbil. Precis som vanligt alltså. Turisterna springer runt och vimsar, och vägrar tala om att de inte förstår svenska så att man 35 minuter in i guidningen upptäcker att halva gruppen inte förstår ett ord av vad man säger. Alltså som vanligt. Och Gustaf går omkring och muttrar, hälsar på en på alla möjliga språk och drömmer sig bort till sin nyinköpta segelbåt i Malaysia. Detta medan Markus o Markus springer omkring och lekar stridspiloter med sina nya häftiga hörselkåpor där mikrofonen är inbyggd. Samtidigt förstår inte Bosse inte hur larmet kan gå fast man gör allting rätt när man öppnar porten ner till berget (eller hur var det Smutshunden?). Och Smutshunden drar så många lögner på en vanlig visning att om han vore Pinocchio skulle hans näsa vara längre än han själv. Allt flyter alltså på som vanligt. Så vad är då egentligen poängen med att skriva? 

 

Mattias

26 juli 2008 11:11

Bloggen återuppstod i en väldigt kort tid, alldeles för kort om jag får säga det själv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste faktiskt säga att jag tycker lite synd om er som följer den här bloggen med en förhoppning att få läsa något läsvärt (om det nu finns någon som läser den av den anledningen). Ska jag vara ärlig är väl det senaste läsvärda inlägget producera...

Efter jobbet i måndags gick jag inte som vanligt direkt till T-centralen för tunnelbanan hem utan tog istället riktning mot nedre delen av Kungsgatan. Detta då jag tänkte hämta ut min vid det här laget beryktade mobiltelefon som låg i säkra händer på...

Tro det eller ej, men min mobil (även kallad mobilhelvetet) har återuppstått från de döda. Senast ni hörde något om honom hade jag ju allvarliga funderingar på att låta honom vandra vidare för gott. Men efter ett par goda nätters sömn, samt lokaliser...

Egentligen borde ju herr Måns vunnit igår. Denna åsikt är absolut inte färgad av någon yttre eller inre omständighet. Utan bara utifrån att den låter rockar fett! Men svenska folket höll inte med..   Sen så höll ju inte mitt tips om EMD heller, men d...

Hej mina vänner!   Ja, nu var det ju ett tag sedan jag ärade er med ett inlägg. Som vanligt har jag ingen bra förklaring, så vi skippar det helt. Sen sist har jag iaf hunnit med en sväng till Göteborg, badat extrem bastu samt besökt Vasamuseet med Lö...