Idag var det en stor dag. Jag skulle börja mitt nya liv. Jag skulle ta tag i mig själv och börja äta nyttigare, sluta ta bussen till skolan, laga min cykel, börja träna och vara allmänt sund.

Denna högtidliga, och viktiga händelse, hade jag däremot inte marknadsfört särskilt väl. Och tur är kanske det. Den enda som visste om mina planer var Snyggingen, och han betvivlade att jag skulle lyckas.

Hur blev då resultatet? Började dagen med att försova mig, så jag var tvungen att ta bussen till skolan iaf så jag skulle hinna i tid. Men sen gick det bra, jag drack bara två koppar kaffe innan lunch och åt dessutom ett äpple (köpte två, och kom nu på att det andra ligger nertryckt i min väska..). Jag var dessutom sjukt effektiv då jag läste 29 sidor vetenskaplig artikel på en och en halv timme. Därefter lunch, då jag igen var nyttig och intog en grekisk sallad. Därefter föreläsning, som var ett sömnpiller. Sen så promenerade jag ner mot stan, glad i hågen och med raska steg. Tog en tur förbi cykelverkstaden och kollade när de ville ta hand om min cykel (trodde ni verkligen att jag skulle laga den själv?). So far so good. Sen kom jag hem..

Därefter har det gått sämre. Jag har ängnat min kväll åt TV-tittande samt allmänt slappt beteende. Den största ansträningen var att gå ut till hissen och ta en tur ner i tvättstugan för att boka tvättid. Nu är jag rastlös som en skitnödig hund och har väldigt mycket spring i benen. Sen har jag inte heller ringt och kollat med min far om han kan ta med cykeln imorgon, så den kan få sin välförtjänta service. 

Slutresultatet efter dag ett är alltså knappt godkänt. Skärpning!

Sen borde jag kanske också försöka träffa medlemmar ur min familj oftare. Har inte träffat någon av dem sen jag kom ham från Norge (förutom några minuter med far och mor, men det räknas knappt)