Vi har fått en ny inneboende hos här på Svea. Och nej, det är inte en bananfluga (Hingsten skapade en liten koloni under tiden som vi andra var i Norge. Den är nu mer eller mindre utdöd, efter intensiv krigsföring). Det är istället en liten vän som jag kallar för Barre. Han är en barometer, ni vet en sån där som mäter lufttryck och säger vad det skall bli för väder. Han hänger på väggen i vårat kök och ser självgod ut. Lite som Leif GW Persson. "Jag vet minsann bäst jag, det ska ni veta" skulle han nog säga om han kunde prata.

Nåväl, jag brukar konsultera honom ibland. Fram tills nu har han haft hyfsat rätt. Men idag på förmiddagen ballade det ur. På väg att klä på mig inför den stundande första dagen på Universitet (den tänker jag inte avhandla) så tänkte jag att Barre skulle få hjälpa mig i klädvalet. Termotern vid köksfönstret visade på 13 grader och vädret såg ju rätt bra ut. Molnfritt och härligt. En riktigt bra höstdag helt enkelt. Det tyckte inte Barre. Hans prognos löd "Ostadigt". Jag tittade återigen på himlen för att se om jag hade sett fel. Det hade jag inte. Det fanns inte ett moln så lågnt ögat kunde nå. Men Barre sa "Ostadigt". Lillprinsen som ockå var hemma lanserade idéen att Barre kanske var väldigt framsynt och såg att det skulle bli sämre till eftermiddagen och kvällen. Jag höll med om att så kunde vara fallet, och att det i så fall skulle vara ganska imponerande av honom. Så jah lämnade honom därhän och funderade när det lite sämre vädret skulle kunna tänkas komma.

Nu är klockan över åtta på kvällen. Vädret är inte sämre än tidigare. Fortfarande relativt molnfritt. Fortfarande härlig höstdag. Men inte enligt Barre. Han står fast vid sin tidigare åsikt. Det är "Ostadigt". Han har inte ändrat sig ett piss sen i förmiddags.

Han är konstig den där Barre.

Förövrigt var det -84 grader på Antarktis idag. Det måste nog kännas lite småkyligt det..

Nu är det ett år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Ett år sedan jag hade landat i Reykjavik och lagt min första dag på isländsk mark bakom mig. Jag var nog rätt nervös och spänd inför vad som komma skulle.

Nu ett år senare är jag inte riktigt lika förvantansfull. Jag börjar skolan igen imorgon. Väldigt upphetsande. Känner mig inte särskilt motiverad alls. Känns mest jobbigt.

Men det blir väl kanske bättre när man väl har kommit igång.

Jaja, godnatt