Var ju som sagt var på släktkalas i lördags. Vissa av er kanske har missat det, men min mor fyller 50 imorgon (nu blir hon sur för att jag basunerar ut det här) och hennes lillasyster har fyllt 40, så dom gjorde gemensam sak och hade 90 årskalas. Kalastrevligt var det. Här ovan är det morbror Dan som sjunger Mora Träsk tillsammans med två av mina kusiner, Elvira och Frida. Det gjorde dom bra.

Och när vi ändå är inne på ämnet släkt kom jag att tänka på en liten sak. Det är det faktum att jag är den enda singeln av bröderna i familjen på min fars sida (är ni intresserade av hur min släkt ser ut får ni höra av er, det är ett för brett ämne att avhandla här. Men vi kan säga att jag har en bror på min mors sida också, som inte är inkluderad i denna diskussion. Lite konstigt kanske, men då min fantasi för stunden angående blogginlägg inte sträcker sig längre får det bli på detta viset).

Så för att komma till ämnet, jag är alltså ensam singel i brödraskaren. Storebror civilingenjör är förlovad och sambo med en go göteborgstjej. Andra storebrodern, brandmannen, har hittat sig en tös från Jämtland som man ska få träffa ihelgen för första gången, och det erkar gå bra det där med. Och lillebror fotbollsspelaren och vardagshjälten har ju sin trevliga mediatjej som håller koll på honom samtidigt som de är barnvakt åt halva mitt bohag. Och sen är det jag då. Sammanboendes med tre svettiga karlar som alla spelar på den hetrosexuella sidan av bron. Vilket jag också gör, kanske ska tillägas.

Och var landar vi då med det här. Ptjaa, bra fråga. Kan inte påstå att mitt extravaganta studentliv är något som plågar mig. Inte lider jag över att vara singel direkt. Ja, så kan det vara.  Nu har ni fått lära er det iaf, att mina bröder på min fars sida har flickvänner. Bra information att bära med sig här i livet.

Igår befann jag mig i ovanstående skog. Den hade rätt mycket grönska som ni ser. Det har inte Umeå.. Det gjorde mig lite besviken..

Jaja, hemma igen iaf. Uppsats imorgon. Jippie.. 

Ni kan vara lugna mina vänner. Jag är vid liv. Jag har inte gått och dött i värmen eller i alkoholens tecken. Inga problem.

Däremot har jag inte riktigt haft tid till att blogga på ett tag. Det blir så för mig när jag är på resande fot. Mina vanliga rutiner blir störda, och då är det väldigt lätt att glömma bort sig. Sen är det väl också så att jag sen förra fredagen egentligen inte har varit ensam i mer än fem minuter åt gången. Då hinns inte bloggen med helt enkelt..

Nåväl, jag har haft det väldigt bra i Uppsala. Härligt att umgås med vänner från när och fjärran. För tillfället befinner jag mig hemma hos Syddans föräldrar och väntar på den svenska middagen som tillagas. Det är Ålen som är in charge i köket, vilket innebär att resultatet blir bra. Tomasso och Rachi är ju fortfarande här (dom är ju från Italien) så det är lite till ära för dem vi har denna middag. Trodde ju att jag skulle hänga i Uppsala och vara bakfull hela dagen idag jag, men det blev snabbt ändrade planer då Syddan, Baby C, Ålen och italienarna övergav Uppsala för huvudstaden. Lika bra att hänga på kände jag. Så nu sitter jag här i Enebyberg och njuter! Snart middag alltså, och sen bastu och kanske bad i poolen. Ibland är livet bra härligt!