När jag igår släntrade in på gårdsplanen på Språkgränd såg jag ungefär 20 meter ifrån mig en häst. En liten gullig ponny som spatserade gatan fram tillsammans. "Det var väl trevligt" tänkte jag. Då hörde jag plötsligt ett högt gnäggande. Jag tittade till höger ut mot gräsmattan mitt på gårdsplanen. Där stod också en häst. Men inte en liten gullig häst. Näe, storleksmässigt låg denna häst närmare en elefant än den lilla ponnyn. Denna häst skulle utan tvekan kunna äta upp mig utan att ens tugga.. Den var med andra ord gigantisk.

Snabbt skyndade jag upp i lägenheten. Anfådd efter den jobbiga språngmarschen uppför de tre trapporna tog jag mig in på mitt rum och letade upp min kamera. Sen smög jag ut i köket och tittade ut genom köksfönstret. Den gigantiska hästen var kvar. Jag öppnade försiktigt fönstret och med darrande händer lät jag kameran smaka på den kalla vårluften. Jag känppte några kort. Dom blev rätt dåliga, jag var nog för skärrad efter dena upplevelse. Här ovan ser ni det bästa resultatet.. Det är alltså normalstora människor som står bredvid hästen.. Men trots den mindre imponerande fotgrafinsatsen så tycker jag man kan se hur jävla stor hästen var.

Vad den däremot gjorde på vår gårdsplan är oklart. Den fick traska omkring medan tre personer filmade den och tog kort (exklusive mig). Den såg ut att trivas. Jag vågade inte gå ut fråga vad det var frågan om..

Sen har jag tappat bort mina fotbollsskor. Jag kommer ihåg att jag la undan dom på ett smart ställe innan festen i lördags. Nu har jag inte en aning om var det smarta stället är.

Och Smutshunden, tack för hjälpen

Och Emma, rackarns.. Det måste ha brustit nånstans där..