Diket sa följande till mig igår

"Linus, du har gjort många av dina bloggläsare besvikna den här månaden"

Jag är beredd att hålla med

Men för att byta ämne. Igår så tog HHUS lilla aktietävling slut. Jaha, intressant tänker ni. Kul att veta. Men jag kan meddela att jag deltog. Efter en katastrofal inledning och en dipp ner runt plats 140 (av 160 deltagare) så kom jag starkt på andra halvan och slutade på en hedrande 7:e plats med en avkastning på 14 %. Inte så pjåkigt må jag säga. Och min avslutande portfölj innehöll endast oljeaktier, så jag körde ju på ett miljövänligt alternativ...

Sen ska det också påpekas att jag var endast två platser, och 0.42 % i avkastning, från en halvårspremunation på Dagens Industri. Men det var nog lika bra att jag inte vann den, känns på något vis som att mina sambos inte riktigt skulle läsa denna tidning regelbundet.. Eller som Lillprinsen sa, "Fan vad skönt att vi slapp det. Jag skulle nog läsa den tidningen lika ofta som Linus sparar ut sitt skägg och inte drar bort det som den sjuka människa han är"

Sen så körde målvakten i motståndarlagat över mig på matchen idag. Detta resulterade i en ömmande bröstkorg. Det går bra så länge som jag inte gör något. Men när jag får en hostattack, vilket sker ganska regelbundet, känns det som en brunbjörn har dunkat till mig över bröstet.. Det är hårt att vara Korpenlirare..

Men jag gjorde iaf två mål. Dessvärre kan ni inte läsa om det på Kung Jens. hemsida, skribenten sket av någon anledning att förklara våra vackra mål närmare. Inte ens min framspelning till Läkarns första mål, som skulle ha gjort Maradona avundsjuk, omnämndes. Svagt må jag säga

När man blir utmanad så måste man ju anta utmaningen. Även fast man kanske inte vill det egentligen. Men det betyder inte att denna utmaning var tråkig. Tyckte bara att det var värt att påpeka det.

Nåväl, utmaningen kommer från JoJo. Och jag antar den. Som krydda på moset bjuder jag på ovanstående bild. Det är en bild på mig för fyra och ett halvt år sedan. Jag känner knappt igen mig själv.. Någon annan som gör det?

För 5 år sedan: Maj 2003. Jag höll på att avsluta min gymnasieutbildning. Men vi fick inte spendera vår sista tid tillsammans på gymnasiet på vår skola. Det var nån dum jäkel som hade försökt bränna ner hela skiten. Skolan var stängd för sanering. Troligtvis så gjorde jag, Tusster och Sigurka det bästa av situationen och körde rally med familjen Södermans bil. Sen får vi inte glömma att jag var nykär vid detta tillfälle. Jag och Emma hade precis hittat varandra och den underbara tiden av förälskelse var närvarande. Det vuxna livet låg framför mig och jag hade inte en jävla aning om vad jag skulle göra utav det. Jag hade inget jobb som väntade på mig. Jag tänkte inte fortsätta plugga på universitetet direkt. Min framtid var lika klar som ett höstlövs framtida viloplats en blåsig dag i Reykjavik. Men jag var nöjd ändå. Jag var kär. Jag skulle bli fri från skolan. Och jag spelade i Gimonäs A-lag i fotboll, det hela min fotbollskarriär hade haft som slutmål.

För 3 år sedan: Maj 2005. Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb som försäljningsansvarig på ett internetföretag. Visst, det kanske låter som ett trevligt jobb. Men det var det inte. Det sög. Jag hade kommit till insikt att jag nog borde ta tag i mitt liv och bli en student, så jag kunde bli något riktigt i framtiden. Jag hade sökt till Civilekonomprogrammet och det kändes bra. Sen hade jag också återupptagigt min fotbollskarriär, denna gång på korpennivå. Vi i Kung Jens var fullständigt övertygade om vår förträfflighet som fotbollslag, och kände att titeln låg inom räckhåll. Vi hade ganska fel.. Vi hade inte insett vad Korpenfotboll egentligen innebar. Sen så hade jag också precis kommit på vad jag skulle göra av min sommar, jag skulle vara guide på ett vattenkraftverk i Norbotten tillsammans med Läkarn. Det kändes jäkligt bra.

För 1 år sedan: Jag var inte längre en av projektledarna för Uniaden. Jag hade gjort min del och lämnat över till min efterträdare. Det kändes tomt, vad skulle jag egentligen göra nu då? Som lösning härjade jag, Besten och Turken runt på Campus varje helg. Det var nog trevligt. Det brukade det iaf vara, vad jag minns. Jag visste iofs att jag skulle plugga som utbytesstudent på Island till hösten. Det kändes läskigt. Jag skulle ju vara helt själv på en liten ö i mitten av Atlanten. Men den riktiga nervositeten hade inte infunnit sig än och jag spelade cool. Sen var jag också nyinflyttad på Språkgränd. Hade nog inte riktigt vant mig vid att inte bo själv längre. Jag var troligtvis en jobbig jäkel att bo med.

För 3 månader sen: Jag var fortfarande inte riktigt psykiskt hemma från Island än. Kände mig lite som en främling i mitt eget hem och på mitt eget Universitet. Ytterligare en upplaga av Uniaden hade geomförts, och det kändes konstigt att inte vara en del av det. Men Sverige började bli bekant igen. Och min kurs gick på engelska, det kändes rätt bra faktiskt. Var ju som det jag var van vid.

Igår: Statistik är ett helvete. Spenderade största delen av dagen i en mörk datasal längst ner i Samhällsvetarhuset och försökte förstå mig på SPSS. Det gick dåligt. Allt kändes skit. Och vår handledare var inte anträffbar. Jag var sur.

Idag: Helt plötsligt gick allt bättre. Statistiken klarnade och det andra arbetet gick bra. Diket lurade med mig på fest, jag som hade tänkt ha en vit helg... Gick ju bra.. Men det var trevligt, en fin förfest på Berghem i en lägenhet med underbar utsikt följdes av bugg och styrdans på Skogis kårhus. Det kunde man inte tro om mig..

Imorgon: Kommer vakna tidigt, om cirka sju timmar. Går till skolan och skriver uppsats. Är sjukt opeppad. Sen ska jag spela fotboll, träningsmatch. Gör minst fem mål och är kung. Kommer hem och somnar i fosterställning i min säng vid femtiden. Vaknar en stund senare och känner mig konstig resten av kvällen, samtidigt som jag försöker tillföra något till världen. Det kommer gå dåligt.

Om ett år: Har fått ett stört bra jobb och är skitlycklig

Det här var bland det jobbigaste jag gjort på länge... Tack Johanna...

Godnatt