Idag gjorde jag det. Jag tog ett avgörande beslut. Det har legat och grott hos mig ett bra tag nu. Har funderat på för- och nackdelarna intill oändlighet. Jag borde kanske inte göra det tycker en del av mig.Det gör ju så ont. Och får man egentligen ut något gott av det i slutändan? Tveksamt. Men likväl vill en del av mig verkligen göra det. Det kommer ju kännas så bra när det väl är avklarat. Kommer vara som en sten som faller från mitt bröst. Så ja, jag gjorde det. Jag tog beslutet att fullfölja min plan. Ikväll skulle det ske. De nödvändiga förberedelserna tog vid, och så för en timme sen var jag redo. Nu skulle det ske.

Sen när jag satt där ångrade jag mig kanske. Vad fan är det här? Vad håller jag på med? Det kommer ju göra sanslöst ont.. Och vad ska jag som sagt var få ut av det hela? Oklart.. Men jag kunde ju inte backa ut nu, så jag sa "Okej, kör"

Nu känns det rätt bra när det är över. Det gjorde ont, visst. Men överkomligt. Och fint blev det.

Jag har alltså vaxat min håriga rygg ikväll!

PS. Jag gillar Magnus bild, det är faktiskt jag som sitter där ute till vänster och filosoferar. DS

Jajjamen, det gick (Läs nedanstående inlägg för att förstå vad jag har gjort). Jag tog mig ner utan att gasa (fast du måste parkera bilen vid ställverket, och inte innanför grinden). Man rullade på så fint, och jag var dessutom tvungen att bromsa på några ställen, kan ni tänka er det!

Sen så gjorde jag ju ett litet jippo av det också, då jag jämförde hur lång tid det tog när jag gasade gentemot när jag inte gasade, och startade från samma plats. Med gas, och hyfsat avgresiv körning tog det 2 minuter, 13 sekunder och 77 hundradelar (Vore det riktigt brådskande kan du nog komma ner på 2 minuter). Detta kan jämföras med tiden jag fick då jag inte gasade, och således även var klimatsmart, som uppgick till 2 minuter, 54 sekunder och 41 hundradelar. En skillnad på 40 sekunder och 64 hundradelar. Inte så jäkla pjokigt ändå va?

Idag jobbar jag! Det är inte underbart, faktiskt..

Fast jag vet iofs inte om jag ska klaga. Hitills har antalet turister under dagen varit noll. Inte en endaste. Zero. Och som vissa av er vet så har jag ingen arbetsuppgift om turisterna uteblir.

Och jag måste ju säga att jag förstår varför ingen är här. Termometern här visar på 30 grader. Inte fan skulle jag åka hit då direkt.

Vad har jag då istället gjort? Först och främst tog jag en lång frukost på sisådär 45 minuter. Sen har jag tittat lite på min kollega som ligger och sover i soffan. Vidare har jag lyssnat på radio, varit ute på en lång promenad, solat, tagit en lång lunchrast och nu har jag planerat att testa om det verkligen går att åka med bil härifrån parkering och hela vägen ner till kraftverket (genom biltunneln) utan att trycka på gaspedalen en enda gång. Jag tror det kommer gå!

Och för denna arbetsdag kommer jag att få 1360 kronor i lön!

Vissa har det tufft

Och då sade Gud, "Han är tillbaka. Med kraft och energi är han återigen här för att roa och underhålla oss. Och det är gott"

Efter denna svulstiga inledning så börjar vi väl igen. Ja, jag är tillbaka i bloggvärlden. Jag har inte ramlat ner och drunknat på jobbet, om ni nu trodde det. Näe, jag är vid liv och god vigör. Och förhoppningsvis kommer denna blogg få lite liv igen.

Vad har hänt sen sist? Ptjaa, först och främst har jag flyttat. Det var jobbigt. Svinjobbigt. Mest fysiskt. Eller egentligen bara fysiskt. För psyket tog ingen stryck av att lämna Ålidhem direkt. Snarare tvärtom.

Sveavägen (okej, Sveagatan) är jäkligt nice. Vi har redan hunnit tangera kvoten efterfester i jämförelse med Språkgränd. Och ikväll överskrids den troligtvis.. Det är nära till allt. Vi har börjat handla på Ica Gourmet (uttalas gormeet), där Euroshoper lyser med sin frånvaro till Hingstens stora besvikelse. Själv känns det rätt bra. Vi börjar även bli ganska väletablerade på Max E4:an, dit det är krypavstånd.

Vidare så går livet sin vanliga gång. Jag går och sprätter runt i Stornorrfors, Läkarn har hängt på psyket (han har sommarlov nu, den jäveln), Lillprinsen har piercat sig och drömmer sig igenom jobbet medans Hingsten sover halva dagarna och följer Tour de France med spänning resten av dygnets timmar. Precis som vanligt. Diskberget växer i det hiskeligt överdimensionerade köket och Lillprinsen försöker ladda ur batteriet på vår jobbbil. Precis som vanligt alltså. Turisterna springer runt och vimsar, och vägrar tala om att de inte förstår svenska så att man 35 minuter in i guidningen upptäcker att halva gruppen inte förstår ett ord av vad man säger. Alltså som vanligt. Och Gustaf går omkring och muttrar, hälsar på en på alla möjliga språk och drömmer sig bort till sin nyinköpta segelbåt i Malaysia. Detta medan Markus o Markus springer omkring och lekar stridspiloter med sina nya häftiga hörselkåpor där mikrofonen är inbyggd. Samtidigt förstår inte Bosse inte hur larmet kan gå fast man gör allting rätt när man öppnar porten ner till berget (eller hur var det Smutshunden?). Och Smutshunden drar så många lögner på en vanlig visning att om han vore Pinocchio skulle hans näsa vara längre än han själv. Allt flyter alltså på som vanligt. Så vad är då egentligen poängen med att skriva? 

Det är inte kul att flyttstäda. Inte alls.

Annars går förberedelserna för flytten rätt bra. Mer eller mindre allt befinner sig i flyttlådor, som vid senaste räkningen uppgick till minst 35 stycken, men mest troligt är de ännu fler.. Och bland det första som packades ner var märkpennan (som vi skriver på lådorna med) samt skruvdragaren (ni fattar nog vad den är bra för). Dom är iaf uppackade igen nu..

Joel är en snäll människa- Han ska nämligen vara ledig på måndag för att hjälpa oss att flytta. Det är snällt, det skall sägas.

En annan som är snäll är killen på DC. Han var väldigt trevlig idag när jag ringde dit, som alltid. Måste vara mysigt att sitta på ett kontor i Storuman och styra tjugo vattenkraftverk en fin sommardag som denna.

Själv sitter jag på ett kontor i Stornorrfors istället. Fast jag får inte styra ett vattenkraftverk. Det är lite synd. Fast jag kanske ska vara busig och ta över härifrån? Då kommer han på DC nog inte vara lika snäll längre..

Vi flyttar på måndag.

Lillprinsen har fixat flytthjälp av två stycken mormoner.

Kan bli spännande 

Idag fick jag post. Mycket post. Hela tre brev som var adresserade endast till mig, och ingen annan. Två av dom var dessutom färgglada, med starkt inslag av den pitoreska färgen orange. Sånt gör en ändå glad.

Det första brevet var ett lönebeskad. Från Vattenfall. Visade på hur mycket jag skulle få i lön nu i juni. Föga förvånande var det planerade utbetalningsbeloppet 0 kronor. Varför skickar dom ens ett sånt lönebesked? Vill dom påminna mig om att jag inte har förtjänat nån lön denna månad? Eller kommer det bli som för Pjotr, som fick lön från sitt sommarjobb hela hösten, trots att han inte rörde ett finger. Problemet sägs ligga i det faktum att han själv inte meddelade att han hade slutat jobba för säsongen.. Fast det rimmar ju iofs illa med det faktum att jag inte skall få nån lön alls..

Brev nummer två var från mitt andra jobb, innehållandes två stycken förbetalda adresslappar. Väldigt upphetsande. Fick mig att tänka på att jag måste på Universitetet imorgon och hämta upp de grejer som skall skickas ner till Göteborg (för att sen skickas upp igen i början av nästa termin..). Det känns jobbigt med en sån utflykt imorgon, det måste jag säga. På min lediga dag och allt.

Brev nummer tre var också från jobb nummer två, och innehöll ett Nike + iPod-kit (Ja, det heter så). Det gav mig lite dåligt samvete. Grejen är nämligen följande. Inför höstterminen skall det köras en stor PR-liknande kampanj för detta (undrar om jag får avsölja det?) och som den representant jag är för ett av dessa företag har jag, och min kollega Snyggingen, fått ett sånt här kit så vi vet hur det fungerar till hösten. Så i förra veckan fick jag ett par löparskor och idag kom alltså resten. Själva produkten är dels en sändare du lägger i dina löparskor och dels en mottagre som du kopplar ihop med din iPod. Därefter kan du med hjälp av iPoden se hur långt du har sprungit, hur fort det har gått, hur många kalorier du har förbrännt, vem som borde vinna nästa upplaga av Idol m.m Helt klart nice alltså. Finns dock ett problem. Ett ganska så stort problem. Ni har väl redan listat ut det. Jag måste alltså ut och springa.. Hitills har jag testat skorna hemma i lägenheten och tyckte dom satt bra. Sen ställde jag dom på bästa stället på skohyllan, där de nu står och glänser i sin oanvända prakt. Ganska vackra. Kanske är bäst att inte använda dom ändå. Får väl läsa mig till hur det där kitet fungerar i verkligheten..