Ovanstående bild sammanfattar nog hur det går med nya liv..

Men låt oss prata om något annat. Idag ringde jag Posten. Dom har nämligen tappat bort ett paket, eller nåt. Innehåller i paketet är okänt, så jag vet inte riktigt vad de har tappat bort. Det är iaf från min chef på Mecenat, men hon har glömt bort vad det är, vilket känns stablit. Nåväl, jag ringde då Posten för att se vad som var felet. Efter ett onändligt tryckande kom jag då tillslut fram till en telefonkö som meddelade att jag hade 10 minuters väntetid framför mig. Visst, det accepterade jag och lekte på med min dator under tiden. Efter ungefär en minuts väntan säger den väldigt personliga kopplingsrösten till mig:

"Vi ber dig vänta då ditt samtal är viktigt för oss"

Jag började omedelbart gapskratta. Vart kom det där ifrån? Seriöst alltså, vart kom det där ifrån? Hur kan de veta att mitt samtal är viktigt för dom? Vem säger så? Vilket företag hasplar ur sig något sådant i en telefonkö? Är det någon gång man känner att man är viktig som när man står i en telefonk? Inte direkt, man känner ju sig otroligt oviktig. Och då kommer dom och påminner om en vilken situation man befinner sig i. Den där meningen säger ju egentligen:

"Du är en sucker som vi inte har tid att prata med just nu. Men är du kvar i luren en stund till så ska vi dricka upp kaffet, dra några dåliga skämt med varandra, ha lite ångest över att svara och därefter svara och försöka hjälpa dig med ditt problem, som du garanterat är ansvarig själv för. Du är viktig, vi lovar"

Och inte faan löste dom mitt problem heller. Men de skyllde iaf inte på mig, utan på min chef. Grattis

Sen några avslutande ord till de som är lite oroliga för att Swedbank ska gå åt helevete (jag tror ni är många.. eller iaf Pjotr), eller till och med omkull (se bland annat här, eller här). Jag kan säga att ni kan vara rätt lugna. Om ni läser den första länken, så kommer ni läsa om något som kallas för CDS. Enkelt förklarat är det en typ av försäkring som kan användas om ett företag, i detta fall banken, måste ställa in sina betalningar. Kostnaden för Swebank för en sån här CDS var igår 184 punkter (1,84%), medan SEB låg på 113 (1,13%), Nordea på 100 (1,00%) och Handelsbanken på 79 (0,79%). Avsevärt mycket dyrare för Swedbank alltså, och detta visar att det är störst risk i Swedbank bland de svenska bankerna.. Huvvaligen tänker ni nog nu. Men för att ge er lite perspektiv, den isländska banken Kaupthing (som jag förövrigt brukar hylla i den här bloggen) ligger på 1130 punkter (11,3%).. Och då är dom inte i lika mycket kris nu som för ett halvår sen.. Heja Island! Vi kommer nog överleva i Sverige trots allt

Herr/Fru Orolig sparare, du behöver inte vara orolig längre. Kung Jens. är ett stabilt företag. Och nu skall jag förklara varför.

Kung Jens. är ett anrikt företag med traditioner att reda ut kriser. Den aktuella finansiella krisen rör många branschar, men Kung Jens. kommer nog klara sig ganska bra i stormen trots allt. Detta då deras två kärnverksamheter inte direkt berörs av dagens oro.

Det första benet i Kung Jens. är ju såklart fotbollen. Efter de stora sportsliga framgångarna under säsongen så väller publik- och souvenirintäkterna in som aldrig för. Detta tillsammans med de för året ökade TV-intäkterna, pga. av spel i högre division (div 3), ger ett väldigt positivt resultat för fotbollsdelen av koncernen. Vidlyftiga planer finns för nyförvärv inför nästa säsong, men om desssa hålls på en någorlunda rimlig nivå skall det inte vara några problem. Man kommer dessutom satsa på deltagande i Korpens innebandyspel i år också, vilket kommer ge saftiga sponsorintäkter, tillsammans med lårkakorna.

Det andra benet i koncernen, som är den allmäna skumraskverksamheten, går också bra. Knarkförsäljningen på Berghemsskolan har slagit försäljningsrekord, innan ens året är slut, och flyktingsmugglingen går även den bra. Detta är ju också verksamheter som inte är särskilt konjunkturkänsliga, så det kommer nog inte försämras även om vi går in i en lågkonjunktur. Sammanfattningsvis står alltså koncernen stadigt.

Det har gått rykten om att man har spekulerat på den s.k subrimelånemarknanden, men Kung Jens. koncernchef sa igår att "Äsch, he löser sig" och detta tillsammans med uttalandet från i lördags "Var är spriten?" gör att iaf jag känner mig lugn.

Själv skulle jag nog faktiskt köpa Kung Jens. aktier för tillfället, då de endast kostar 20 000 SEK, men riktkursen ligger på ca 280 000 SEK. Så köp för böveln!

Annars går mitt nya liv bra.. Jag har idag bland annat ätit godis.. Men jag köpte bara för 25 kronor (medan Läkarn slog till med godis för 49 kronor) och åt max upp hälften själv, innan Hingsten fick resten.

Och cykeln är nu här på Svea, gäller bara att ta reda på vilket däck som det är punktering på nu..

Kan meddela att mitt försök till nytt liv ligger kvar på ungefär samma nivå som igår.. Dvs, bra första hälft men sämre avslutning. Men jag hade tänkt ge mig ut och springa idag, men ett blixtinkallat fika satte stopp för dom planerna. Men imorgon är det nya tag. Kan ni tänka er att se herr Jansson i ett par löparskor igen? Det kommer bli en syn kan jag lova

Jag har iaf pratat med min far, så cykeln kommer imorgon. Ett litet framsteg.

Sen har jag faktiskt lite funderingar på om jag ska ge er en liten lektion i varför det går lite dåligt för våra amerikanske bankvänner. Tycker som det är lite småintressant det där, och ni som var med på min Islandstid kanske kommer ihåg att jag brukade ge lite matnyttig information i liknande frågor. Så, vill ni veta mer om bankkrisen eller ska jag bara rapportera om de små framstegen i Linus nya liv istället?! =)

Eller så kanske jag fortsätter som tidigare, och producerar några halvtaskiga inlägg emelanåt. Är ju som lite enklare iaf..

Idag var det en stor dag. Jag skulle börja mitt nya liv. Jag skulle ta tag i mig själv och börja äta nyttigare, sluta ta bussen till skolan, laga min cykel, börja träna och vara allmänt sund.

Denna högtidliga, och viktiga händelse, hade jag däremot inte marknadsfört särskilt väl. Och tur är kanske det. Den enda som visste om mina planer var Snyggingen, och han betvivlade att jag skulle lyckas.

Hur blev då resultatet? Började dagen med att försova mig, så jag var tvungen att ta bussen till skolan iaf så jag skulle hinna i tid. Men sen gick det bra, jag drack bara två koppar kaffe innan lunch och åt dessutom ett äpple (köpte två, och kom nu på att det andra ligger nertryckt i min väska..). Jag var dessutom sjukt effektiv då jag läste 29 sidor vetenskaplig artikel på en och en halv timme. Därefter lunch, då jag igen var nyttig och intog en grekisk sallad. Därefter föreläsning, som var ett sömnpiller. Sen så promenerade jag ner mot stan, glad i hågen och med raska steg. Tog en tur förbi cykelverkstaden och kollade när de ville ta hand om min cykel (trodde ni verkligen att jag skulle laga den själv?). So far so good. Sen kom jag hem..

Därefter har det gått sämre. Jag har ängnat min kväll åt TV-tittande samt allmänt slappt beteende. Den största ansträningen var att gå ut till hissen och ta en tur ner i tvättstugan för att boka tvättid. Nu är jag rastlös som en skitnödig hund och har väldigt mycket spring i benen. Sen har jag inte heller ringt och kollat med min far om han kan ta med cykeln imorgon, så den kan få sin välförtjänta service. 

Slutresultatet efter dag ett är alltså knappt godkänt. Skärpning!

Sen borde jag kanske också försöka träffa medlemmar ur min familj oftare. Har inte träffat någon av dem sen jag kom ham från Norge (förutom några minuter med far och mor, men det räknas knappt)

Två av mina vänner, låt oss kalla dem Smutshunden och Hingsten, är ganska bra på att hamna i kraftiga diskussioner med varandra. Jag vet inte exakt vad som gör det, men det kan vara deras närmast obeskrivliga vinnarinstinkt som är den största fakton. Eller så är det något annat. Spelar inte så stor roll, dom kan diksutera intensivit om det mesta.

Likväl så ter sig de diskussioner de två kan ha som en fjärt i rymden i jämförelse med när en tredje av mina vänner tillkommer, låt oss kalla honom för Yang. Dessa tre kan få en diskussion som behandlar ämnet "vem som är ägaren till en smula på golvet" till en uppgörelse liknande Kuwaitkriget. Men den tredje personen, som vi kallar för Yang, har inte bott här i Umeå på länge så dessa diskussioner var det länge sedan man upplevde. Nu är det emellertid ändrade förhållanden, då Yang har flyttat upp till Umeå igen.

I onsdags, under fotbollsmatchen Sverige-Ungern, diskuterade de under hela första halvlek vem som egentligen borde bli tackad för den öl som Lillprinsen "lånade" ur kylskåpet. Diskussionen rörde alltså vem som egentligen ägde ölen. Slutresultatet blev att det var 50 % chans att den person som vi i detta inlägg kallar för Hingsten ägde ölen, 49 % chans att den person som vi i detta inlägg kallar Yang ägde den och 1 % chans att den personen som vi i detta inlägg kallar Smutshunden ägde den. Alla var hyfsat nöjda.

Detta är däremot inte sanningen, utan jag som utomstående ger er här den rätta procentfördelningen

50 % att den tillhör den vi i detta inlägg kallar för Hingsten

30 % att den är kvarglömd sen någon av de oräkneliga förfester vi har haft på den senaste tiden

20 % att den tillhör den vi i detta inlägg kallar för Yang

0 % chans att den tillhör den vi i detta inlägg kallar för Smusthunden (då han inte dricker folköl av märket Heinken)

Så den klapp på axeln, som den person vi i detta inlägg kallar för Smutshunde, fick som tack av Lillprisen borde alltså ges tillbaks, då den är orättmättigt utdelad. Och därmed basta!

Förövrigt skrev en vän till mig, låt oss kalla honom för Hingsten, ett blogginlägg med titeln "Glad 11:e September" igår. Det tycker jag var osmakligt. Fast han tog bort "Glad" i titeln efter fem minuter. Det var nog tur för honom..

Det här inlägget skulle egentligen handla om CSN och deras enfaldiga inkompetens. Jag har ju till och med hittat en passande bild, eller hur? Men nu blir det inte ett inlägg om CSN. Jag nöjer mig med att säga att det är helt otroligt hur otroligt dålig koll de verkar ha. Jesus alltså..

Näe, jag är lite i chocktillstånd här. Allt pågrund av den oerhörda kommentarsstormen på föregående inlägg. Alltså seriöst, hur kan mitt skäggs eventuella vara eller icke vara bli en sån snackis? Jag känner mig förstummad. Och rätt mallig också, egentligen. Jag måste ju som vara en väldigt intressant person ändå, om något så bagatellartat som lite fjun kan få sådan fart. Jag visste tex. inte att George W. Bush, Chuck Norris, Påskharen samt Tandfén läste denna blogg. Välkomna som läsare iaf. Kul att ni också har hittat hit. Det kommer definivit inte ge mig prestationsångest att ha sådana celebra läsare.. Jag menar, no offence, men det slår ju ändå lite mer att ha Påskharen som läsare än Smutshunden och det andra packet. Det måste jag ändå säga.

Igår var iaf Diket på besök. För er som inte visste det har han flyttat ner till Danmark. Eller så är det Skåne, jag vet inte riktigt. Nånstans där de pratar konstigt iaf. Han är uppe för att jaga lite, och passade på med att boka in en fest hos mig igår, så jag missade en KJ-match. Men det var kul. Vi härjade på i vanlig ordning. Jag tror faktiskt att första kommentaren från JoJo kan ha ett visst samband med gårdagens eskapader. Sen så måste jag faktiskt säga att jag inte riktigt kan förstå att Diket skall bli en seriös arbetande människa från och med måndag. Han gjorde en sak igår som.. Ja, moget kan man nog inte kalla det.. Ska nog inte säga vad, men ja.. Lite förbluffad blev jag.. Dessa skåningar alltså

Min första reaktion när jag såg ovanstående bild var jäklar vad blåa ögon jag har. Den andra var vilka snygga gröna väggar jag har på mitt rum. Den tredje var att jag nog borde fixa några tavlor till dessa vackra väggar. Den fjärde var att jag har något i ansiktet. Skulle inte gå så långt som att kalla det skägg, för det ser det inte ut som. Snarare som någon slags lurvig päls som kryper fram längs hakan och kindbenen, med en fin liten moppemusch som grädde på moset. Oerhört vackert må jag säga.

Den där skäggväxten, eller vad man nu ska kalla det, har nu farit all världens väg. Ledningen i Kung Jens blev minst sagt upprörda. Dom hotade med omyndighetsförklaring om det skedde igen (att jag rakade mig alltså) medan Syddan tyckte det var bland de bästa beslut jag har tagit (utan att han ens såg "skägget"). Jag tror även min syster och Emma står på hans sida i denna fråga. Borta är det i alla fall. Och hur jag känner? Jo tack, det känns rätt bra. Måste väl erkänna att det kändes lite naket i början, men det gick snabbt över. Nu känns det bra. Och nej Björn, jag tänker inte raka av mig håret också. Någon gräns måste det finnas.

Men vad tycker ni andra om mitt skägg? Var det en skymf mot mänskligheten att jag rakade av mig det? Eller var det bland de bästa beslut som har tagits sen de beslutade sig för att lägga ner Vita Lögner? Och hur skall jag använda mitt IKSU-kort bäst i framtiden? Och sist men inte minst, var faan är fjärrkontrollen till TV:en?

Jag har varit på Ljusterö två gånger i mitt liv vid det här laget. Måste säga att det är en ganska trevlig ö. Följande har slagit mig under mina två besök:

- Vädret är alltid dåligt. Första gången jag var där regnande det och var allmänt tråkigt väder (se ovanstående bild). Samma sak vid gårdagens besök. Regn och blåst. Inte så konsigt kanske, det är ju trots allt September. Sist jag var där var det däremot Nyårsafton.. Då borde det vara lite trevligare väder, faktiskt.

- Man sjunger alltid Singstar. Denna gång lyckades jag däremot vinna en match (mot en skåning, så det räknas kanske inte. Jag menar, dom KAN ju inte sjunga med den dialekten)

- Samtliga lantställen har hiskeliga dimensioner, där du får in minst 20 sovande utan problem.

- Någon sport skall utföras, antagligen innebandy eller svampplockning (ni får gissa vilken som utförs under vilken årstid) och jag deltar knappt i denna.

- Man äter alltid god mat.

- Jag, Syddan och Charlotte blir alltid väldigt fulla.

Ja, nu vet ni vad som väntar om ni någon gång besöker Ljusterö. Nu ska jag in i duschen,och sen resa till Arlanda för hemfärd