Efter jobbet i måndags gick jag inte som vanligt direkt till T-centralen för tunnelbanan hem utan tog istället riktning mot nedre delen av Kungsgatan. Detta då jag tänkte hämta ut min vid det här laget beryktade mobiltelefon som låg i säkra händer på Elgiganten. Efter att ha korsat Sveavägen och så smptt börjat gå nerför backen mot Stureplan ser jag att det är en väldigt stor folksamling på trottoaren. Kommer lite närmare och inser att det inte är en folksamling som inte fyller något större syfte, utan istället är det en kö jag bevittnar. Trots att min hjärna hade arbetat en del under dagen lyckas jag dra slutsatsen att "Aha, det är nog någon slags filmpremiär på Rigoletto".

Glad över denna slutsats fortsätter mina tankar och börjar nu fokusera på vad det kan vara för film som får så många människor att köa på Kungsgatan en måndag i mars. Jag går igenom de filmer jag tror mig veta som skall ha premiär snart (i själva verkat kan jag inte sådant, men man kan ju låstas..) och kommer fram till att folket inte ser ut som sådana som går på Harry Potter eller Star Wars, så någon sådan film är det inte. Längre än så hinner jag inte komma förrän jag är framme vid biografen.

Filmen som hade åstadkommit denna kö en måndag i mars var mycket riktigt inte Harry Potter. Det var "En shoppaholics bekännelser".. Alltså, det var hundra meters kö (minst) för att gå på "galapremiären" av "En shopaholics bekännelser". Vad hände där? 

Ibland börjar man ju förlora hoppet för mänskligheten.. Ska det vara något ändå?

Btw, imorgon har Måns Zelmerlöws relasefest för sin nya skiva. Jag och Syddan skall dit, som de galamänniskor vi är! Kommer nog bli askul!