Vi människor är rätt underliga varelser ändå. Visst, vi är den överlägsna rasen här på jorden. Vi är smartast osv. Detta ledar ju iofs till att vi håller på att utrota hela planeten, men det är en annan femma och det behandlas inte här. Näe, det jag vill komma fram till är att trots vår "överlägsenhet" så håller vi på med väldigt många korkade saker. Jag pratar om de småsjuka egenheter vi alla går och bär på. Dom här konstiga grejerna vi har för oss utan att vi egentligen vet varför, och skulle vi berätta dem skulle alla andra tycka att vi är helt dumma i huvudet, även fast de själva troligtgvis håller på med något ännu sjukare... Men det är väl kanske trots allt just dessa små saker som gör oss till människor och individer.

Jag ska inte berätta alla mina egenheter för er, så mycket hänger jag inte ut mig här.

Men, en av de dumheter jag håller på med är att jag rycker ur mina skäggstrån på hakan med mina fingrar. Ja, ni läste rätt. När min skäggväxt börjar bli sisådär två dagar gammal får jag för mig att jag skall dra ut ett par av skäggstråna med mina fingrar. Och ja, det gör ont. Och ja, det är väldigt konstigt. Dessutom har jag en tendens att rycka ur dessa skäggstrån från ungefär samma ställe, så på min vänstra hakdel har jag mycket färre skäggstrån. Detta fortgår fram tills jag rakar mig. Jag kan inte förklara alls vad detta beror på. En psykolog skulle säkert hitta en orsak inbäddad långt in i min barndom, kanske min mamma inte tillät mig dra i öronen på mina gosedjur, vad vet jag..

En annan lite småsjuk sak jag håller på med är min outtröttliga promotion av Páll Óskar. Den är inte vettig på något sätt. Men likväl fortsätter jag att konstant bombardera er bloggläsare med hans namn och mina sambos med hans musik. En isländsk schlagerbög, varför ska jag egentligen hålla på och berätta för alla om honom. Är det för att jag har träffat honom? Är det för att jag tycker det är kul att driva folk till vansinne med mitt ständiga tjat? Eller är det för att jag är övertygad om att han är en stor artist som förtjänar en störra publik? Eller är det för att detta av någon anledning har blivit en av mina egenheter? (Han ska ha konsert på lördag i Reykjavik, det är det bilden här ovan marknadsför. Be there, or be square!!)

Vissa av er skrattar nog högt för er själva efter att ha tittat på ovanstående "reklam". Vissa fattar ingenting. (Det står, om ni inte kan se det, "Well at least he drive a Prius") Det kan bero på att ni inte vet vad Toyota Prius är för en bil eller så har ni ingen humor.. Ni humorlösa kan vi inte göra något åt, men för er andra som fortfarande inte fattar vad ni ska skratta åt så kan jag berätta följande, Toyota Prius är en hybridbil, dvs en typ av miljöbil som går på både el och bensin. Är ni väldigt intresserade eller fortfarande inte fattar, läs här. Efter denna informationsstund, fattar ni den nu? Visst är det storslagen humor?

Kanske också ska berätta att reklamen är fejk, dvs det är inte Toyota som har gjort den..

Vi såg en intressant film idag på min kurs (läser Marketing Ethics). Den hette, Who killed the Electric Car?. Den filmen bevisade återigen för mig vilket otroligt korkat land USA ändå är.. Herrejesus alltså.

Sen för er som undrar, jag följde inte med på Aerobic dance med JoJo idag... Och anledningen är faktiskt godtagbar, jag hade föreläsning till klockan fem och inga grejer hade jag med mig. Annars hade jag gladeligen följt med. Jag menar, jag är ju grym på Aerobic och mina danskunskaper är ju välkända!

Under mina senaste veckor här i livet har jag inte tillbringat alltför många minuter på IKSU. Försvinnande få utan tvekan. Jag kan skylla på många personer och på olyckliga omständigheter tills alla får nog. Men det ska jag inte. För innerst inne vet jag att det är mitt eget fel... Nåväl, det var dags att ta tag i det här igen kände jag idag. Och som en blixt från klar himmel kom ju JoJo med förslaget att gå på Stepe Dance idag. Efter moget övervägande kom jag fram till att det var den ultimata starten på mitt nya liv (för vilken gång i ordningen det nu är), "Nu jävlar kör vi" tänkte jag.

Men går man på Step Dance kan man ju inte se ut hur som helst tänkte jag. Lite uppklädd så där skulle man kunna vara. Och då känns det roligare också. Så när jag kom hem från Universitetet vid femtiden gjorde jag en grundlig undersökning av garderoben efter passande plagg. Tjugo minuter senare var jag klar. Min snyggt slimmade Peak T-shirt som framhäver mina svällande muskler samt moderiktiga träningsbyxor till det. Kan inte bli fel. Känner mig väldigt nöjd. Därefter intar jag en hälsoriktig middag och gör mig redo för IKSU.

Men då, som en chock kommer beskedet från JoJo. Det blir inge Step Danece idag. Hon orkar inte.. Hela alltet rasar samman. Jag blir knäckt. Jag blir ledsen. Hela min plan att omstöpa mitt liv går till intet.. Vad ska jag göra istället? Kommer till slut fram till att jag får ta tag i det där imorgon istället. Och då jäklar!

Detta är en version av vad som hände.

Ett annat scenario skulle kunna vara att jag yttrade kommentarern "Ser jag ut som en som håller på med Step Dance?" när jag träffade JoJo på lunchen, slafsade i mig en näringsrik middag med väldigt mycket halloumiost, somnar i min säng under tiden jag läser en artikel och avslutar kvällen i soffan tittandes på Champions League med en stor portion glass.

Ni väljer vilken version ni vill tro på

Godnatt

Det finns ju det här utrycker som kallas Kodak moment. Jag tycker nästan bilden här uppe kan klassificeras i den kategorin. Det är som en bild som säger allt. Mer än tusen ord. Ja, ni vet. Men ska vi inte då fråga oss, vad säger egentligen den här bilden? Vad håller jag egentligen på med? Hur kan en fransman som man inte kan uttala namnet på lyckas med en sån här bild? (Hans namn stavas Guillaume, den som kan uttala det korrekt får en Snickers och en puss)

Det kan vara så att jag förklarar hur stört bra det är att vara svensk för utlänningarna och att jag himlar med ögonen bara av tanken hur underbara människor vi svenskar är. Det kan också vara så att jag är involverad i en diskussion rörande om isländska statens fiskkvoter och att jag får en plötslig nyssattack. Eller så visar jag hur stroppiga jag tycker att fransmän är och åker på ett kokt stryk två sekunder senare. Eller så kan det vara något helt annat. Jag kanske upptäcker att glaset inte innehåller champange som jag ville utan istället Bonus äckliga appelsinjuice (jag lovar, den är sjukt äcklig) och gör ett konstnärligt uttryck för att visa min besvikelse. Eller så finns den en enkel förklaring, jag ser helt enkelt alltid väldigt konstig ut, fast jag själv inte har fattat det än.

V i kommer nog aldrig få veta svaret på denna fråga. Men vi kan ju alltid filosofera kring det och försöka lista ut lösningen. Också ett sätt att fördriva tiden på. 

Idag var tanken att jag skulle plugga mycket!

Ibland är det tanken som räknas 

Det har sagts förut, och det tåls att sägas igen. Slask är värdelöst. Helt onödigt. Gud straff mot mänskligheten. You name it, slask är tamejfaan den värdelösaste uppfinning som har skådats.

Jag var tvungen att ge mig ut i slasket idag. Syftet var ädelt och trevligt, vi skulle på födelsedagsfika hos Maggan o Soffipropp, hon och Redaktörskan har fyllt år. Men jag var tvungen att ta mig det via cykel. Ni som känner mig lite närmare kanske tänker tyst för er själva nu "Hmm, Linus har väl ingen fungerande cykel?". Och detta är helt korrekt, det har jag inte heller. Min cykel har haft punktering sen brännbollsyran -06. Vi får se vem som lessnar först och gör något åt det, jag eller han...

Nåväl, Bengan lämnade sin cykel här igår och jag sa att jag kunde ta den till honom på Berghem idag, jag skulle ju ändå åt det hållet. Det som denna plan inte inkluderade var ju dagens väder... Sällan jag har skådat något så tragiskt. Så när jag till slut svänger in på Bengans gård med hans cykel är jag på otroligt dåligt humör. Det är blött, jag är bakfull, jag är stressad (för att jag for på fika istället för att plugga) och ungefär allt som kan vara fel är fel. Den sista biten till Haga får jag traska i slasket. Gör mig inte på bättre humör. Den enda ljusglimten var att jag har fantastiska skor. Dom borde få Nobelpriset. Håller en torrare än ett par stövlar. Helt jäkla otroligt.

Fikat var som tur var väldigt trevligt, men jag åkte hem rätt tidigt (med buss) då tanken var att jag skulle plugga ikväll.

Ibland är det tanken som räknas.

Och inatt är jag rebell, jag orkar inte ta ut mina linser utan sover med dem.. Otroligt vågat..

Igår var det fest. Och då slutar det som det bör.. Här får ni ett urval:

- Carola gick inte vidare i Melodifestivalen

- Diket dansade erotiskt med en fotpall

- Diket började mer eller mindre bråka med en kvinna som trodde jag var 30 år. Det var jag inte. Då blev hon sur. Sen började dom bråka.

- Träffade Soffan. Tog ungefär 30 sekunder så var hon involverad i en livlig diskussion med Bengan, som höll på väldigt länge. Jag var inte förvånad. Diket var också med på ett hörn. Inget som förvånade mig heller

- Jag hjälpte en kvinna att hitta till Ålidhems Centrum

- När jag till slut låg i min säng och sov kom Lillprinsen och Hingsten instormande i mitt rum. Lillprinsen trängde sig ner bredvid mig i sängen och slocknade direkt. Hingsten la sig på golvet. Jag tyckte inte att det varjättemysigt att dela säng med en snarkande Lillprins, så jag tog mitt täcke och la mig i Läkarns säng istället (han är bortrest)

Nu måste jag plugga 

Jag är trött, orkar egentligen inte skriva något kreativt...

Men det här citatet tyckte jag var ganska roligt:

"Priset om 200 kronor per Scania-aktie är en rimlig värdering för Scania, om man använder kassaflödesvärdering med viss optimism"

(Volkswagens finanschef om köpet av Scania)

Jag misstänker att man måste vara ekonom för att tycka det är ett roligt citat... Men är ni inte ekonomer får ni nästan skylla er själva.

Den här filmen däremot tycker nog alla är rolig

Vissa av er kanske tror att rubriken syftar till hur man tar sig lättast hem från tex Corona (man går). Det gör den inte. Den gäller inte heller hur man på bästa sätt tar sig hem från skolan (då går man, fast det skulle inte skada att cykla, om man nu hade en). Näe, rubrikens bidrag till dagens inlägg är hur jag egentligen skall ta mig hem från vår stuga i Norge efter påsk.

Det är nämligen så att mitt schema, efter många om och men, tillåter att jag får ha ett litet påsklov. Det känns underbart och jag skulle gärna tillbringa denna ledighet i vår stuga i Röros i Norge. För er som inte vet, så ligger Rörors på andra sidan gränsen vid Funäsdalen och Tänndalen, som ligger i Härjedalen.

Emelertid har det uppståt ett litet problem, och det är hur jag skall ta mig hem från Röros till Umeå igen. Jag behöver nämligen vara tillbaka i Umeå senast onsdagen den 26 mars. Till Röros åker jag med min far, men hemresan är något mer knepig. Här skall ni få de tänkbara förslagen:

- Min far, styvmor och lillasyster åker hem tillsammans med mig på tisdagen den 25 mars = Överlägset bästa alternativet för mig, men inte särskilt troligt att det inträffar (då far vill stanna längre)

- Jag kliver upp klockan 04.00 på tisdagsmorgonen och får skjuts till Funäsdalen, där det går en buss klockan 06.00 till Östersund. Jag anländer till Östersund vid 10.00 Sen har jag en mysig liten väntetid på ca 6 timmar (jag känner inte en käft i Östersund) till 15.45 då bussen till Umeå avgår. Hemma i Umeå vid 22.00 = Värdelöst alternativ. Jag menar, vakna tidigt, 10 timmar på buss plus 6 timmar i "världsmetropolen" Östersund. Inte särskilt attraktivt.

- Att tillsammans med min bror och flickvän åka ner till Göteborg (där de bor) på tisdagen i deras hyrbil och sen flyga hem därifrån = Min far kan komma med underliga lösningar på problemen ibland.. Jag menar, det är ju optimalt att åka söderut när man ska norrut, för att sedan åka norrut i ett flygplan när man väl är framme på stället som ligger söderut.

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta?! Det är ganska enkelt, jag har ett allvarligt problem. Någon som har en kreativ lösning på detta? Kanske någon som har bil och vill följa med till fjällen till påsk? =)