För trött och oinspirerad för att blogga.

Så är det faktiskt 

Jag bor ju i ett kollektiv, som ni borde veta vid det här laget. Och som alla kollektiv har vi våra små kännetecken. Ett av de kraftigaste kännetecknerna för vårat är nog vår obekymrade attityd till "omvärlden". Här ska ni få några exempel som styrker detta:

- För cirka tre veckor sedan anlände ett paket till vår lilla bostad tillhörande Hingsten. Det innehöll lite papper samt en behållare som skulle användas till ett urinprov. Vår käre Hingst gjorde det han skulle (dvs kissade i behållaren) och förvarade det sedan i kylen precis som instruktionerna sa, det skulle förvaras kallt fram tills det skickades iväg. Nu kommer vi till det lilla kruxet. Denna behållare ligger fortfarande kvar i vårat kylskåp. Iofs väl förpackat i någon typ av påse.. Instruktionen sa att behållaren skulle skickas iväg samma dag som provet togs. Det är alltså nu tre veckor sedan. Likväl ligger behållaren fortfarande kvar på sin hylla och bidar sin tid..

- Innan jul fick vi ett fint brev från Telia adresserat till Läkarn. Som de duktiga bredbandskunder vi är så erbjöd Telia oss gratis digitalbox med 40 kanaler i 6 månader. Det enda Läkarn behövde göra var att ta sig iväg till Ålidhems Centrum och hämta ut digitalboxen. En månad senare fick vi ett brev från Posten på Ålidhem. Paketet hade skickats tillbaka på grund av att Läkarn inte hade hämtat ut det..

- Ibland finns det i vårat kök en benägenhet av diskbergsbildning. När dessa berg blir för stora och lämnas orörda lite för länge så glömmer vi alla bort vem disken egentligen tillhör, dvs vem som är ansvarig för diskningen av berget. För två veckor sedan blev Lillprinsen less på detta diskberg och packade således ner alltihop i en plastpåse och placerade den ovanpå vårat torkskåp. Där ligger påsen fortfarande, trots att jag och Läkarn har funderat att göra något åt saken. Det finns trots allt några bra knivar i den påsen.

- När Hingsten öppnade frysdörren häromsistens yttrade han följande ord: "Hingsten har fortfarande ingen tanke på att frosta av frysen"

Vi är ett härligt gäng ändå!

Här i kollektivet har det saknats en person de senaste dagarna. Den jag syftar på är Hingsten. Senast jag såg honom var i söndagsmorse då han deklarerade att han skulle åka hem till sin mor och far och äta. Jag frågade "Varför kan du inte äta här?". Han svarade "Vadå, skall jag göra en gryta på Cornflakes eller?" (vilket var vad hans skafferi innehöll..). Jag och Läkarn tyckte det var en lysande ide, det skulle nog bli en kulinarisk sensation. Hingsten höll inte med och lämnade Språkgränd för andra jaktmarker. Sen dess har jag inte sett till honom. Kanske gick han och dog på den äventyrliga färden hem till sina föräldrar. Svårt att veta. Han har inte heller behagat att visa upp sig på vårt nya kommunikationsmedel (MSN). Får kanske ta och diskutera vad som kan ha hänt honom med Läkarn och Lillprinsen på MSN när dom kommer hem.

Förövrigt lagade Lillprinsen till en fantastist god middag idag. Det var Raggmunkar, fast utan potatis och med morötter och keso istället. Sjukt gott, rekomenderas starkt!

Nu ska jag till Tandläkerskan och få en knapp isydd i min rock (jag är ekonom = jag kan inte sy)

Och det är fritt fram att skriva sitt riktiga namn i kommentarsfunktionen om man vill. Men tänk på följande, det är för er egen skull som jag har gett er dessa smeknamn. Och skriver ni då ert riktiga kan folk kanske lista ut vem ni är. Ja, valet är ert! 

Ibland måste man få vara bitter, och jag tänker börja detta inlägg med att vara just det. 

Det är nämligen så att någon dum jäkel (jag vet inte vem, men får jag reda på det blir det synd om den personen) har lagt påsken väldigt, väldigt tidigt i år. Så pass tidigt att den infaller redan helgen 21-23 mars. Detta innebär att påsken i år infaller mitt i tentaperioden för oss studenter.. Så istället för att få åka till stugan i Norge och fira påsk (som på bilden ovan) så kommer jag vara tvungen att stanna i Umeå och skriva en hemtenta.. Bitter är bara förnamnet. Nån förtjänar rejält med kompanismörj för detta!

Idag har jag inte gjort mycket nytta. Iofs var jag på Universitetet mellan halv tio och klockan tre, men under detta tidsspann gjorde jag något som kan klassificeras som skolarbete under ca 45 minuter. Resten av tiden gick åt till att stå fotomodell för Tusster när han skulle prova ut kameravinklar, lyssna på Becky och dom andra i deras diskussioner runt Nestle, gå förbi Snyggingen där han stod i sin Apple on Campus-monter och äta av hans godis, dricka kaffe, hänga på Facebook, störa FlipFlopp i hennes arbete samt försöka bestämma med Tusster när vi ska åka ner till Uppsala (vi kom inte fram till något). En väldigt lyckad dag i Lindellhallen med andra ord!

Sen upptäckte jag en ny Páll Óskar låt idag, Ég er bundinn fastur við þig. Den var bra!

Vi avslutar med ett litet klargörande. Ni som har invändningar till era tilldelade smeknamn ber jag er vänligen att skriva ett brev till mig med ärendenummer, orsak till ert klagomål samt förslag på nytt smeknamn. Brevet skall skickas hem till mig i fem exemplar, annars tas det ej i beaktning. Beräknad handläggningstid från mottagande av brevet är ca 6-8 arbetsveckor. 

Efter en rejäl koma på sisådär ett halvår gick Läkarn idag in på MSN igen. Vad som har orsakat denna frånvaro är oklar, men då mitt batteri i telefonen höll på att dö när jag konverserade med honom fick jag honom att logga på igen, som vi säger i branschen. Detta måste ha gett honom en riktig kick, för sen dess har han inte loggat ut (tror jag ). Och han har dessutom tagit fasta på de möjligheter som MSN bjuder på till fullo. Han har infört MSN-kommunikation i den här lägenheten! Det betyder helt enkelt att vi ska sluta prata med varandra fysiskt och istället använda oss av detta underbara hjälpmedel när vi vill varandra något. Som några av er vet så bor vi ju i en "gigantisk" lägenhet så det är ju ganska svårt att prata med varandra utan att skrika.. Så det kommer nog bli lyckat det här, vi ska ha det på försök nån dag så får vi se hur det faller ut.

Appropå kommunikation och "nya" uppfinningar, låt oss gå in på SMS. Det flesta av mina vänner har ju Halebop som telefonoperatör (inte jag, jag håller mig till det statliga bolaget istället) och när man fyller på 200 :- på sin mobil får man gratis SMS i en månad. Detta är något som mina vänner använder flitigt. Men läser man det finstilta så är det ju faktiskt inte obegränsat med SMS man får, utan istället endast 3000 stycken per månad.. En fltig SMS:are som Smutshunden har aldrig lyckats spräcka den här magiska gränsen (han kanske kommer upp i 200 stycken per månad, max!), och fram till alldeles nyligen visste jag inte om en enda människa som hade lyckats med bedriften. Det vet jag däremot nu.

Vem är det då? Inte Ebba von Sydow som Läkarn gissade på, utan min 13-åriga lillasyster. Det som är än mer imponerande är att hon fixade det på 17 dagar.. Ni som är duktiga på huvudräkning har ju redan listat ut hur många det blir i timmen, men för er som är lite trögare kan jag meddela att detta är ca 11 SMS i timmen, dvs ungefär ett var femte minut (räknat på 16 timmar per dygn, då hon vanligtvis sover 8 timmar). Då frågar jag mig, vad fanken skriver hon om? Och till vem? Och hur orkar hon? Dagens ungdom alltså.. Dom får ju en att känna sig gammal..

Mina kära läsare, se detta inlägg som en guide för er fortsätta läsning av denna blogg.

Först och främst, det här med att blogga är ju roliga grejer. Iaf för dom som läser, oftast.. Speciellt när man kan berätta om roliga och helsjuka saker som vissa personer har för sig, då blir det väldigt läsvärt. Men jag har ju inte för avsikt att hänga ut folk på den här bloggen, så därför kommer jag aldrig nämna mina vänner vid deras riktiga namn (om de själva gör det i kommentarsfunktionen får de skylla sig själva). Så alla kommer att få ett smeknamn. Här under kan ni läsa de smeknamn som är skapade so far, och de bygger i mångt och mycket på att jag gissar att de kommer förekomma i framtida inlägg här på bloggen. Nåväl, här kommer dem, läs och begråt. Och framförallt, lär er dem! Vet ni vilka det är, grattis. Vet ni inte, synd för er.

Vi börjar med mina tre sambos, de är:

- Läkarn

- Hingsten

- Lillprinsen (kallad Toblerone i föregående inlägg)

Sen har vi Uppsalakollektivet, som består av:

- Gin

- Yang

- Smutshunden

Därefter de övriga Kungarna på hemmaplan:

- Maggan, med sin flickvän Soffipropp

- Stálin, med flickvän Lénin

- Samt Smutshundens flickvän Redaktörskan

Vidare går vi till mina klasskamrater på Universitetet:

- Besten

- Jättebebisen

- Lappen

- Turken

- Samt en femte, som jag inte har kommit på ett smeknamn till än..

Sen har vi folket från det där projektet som jag höll på med:

- Diket, med flickvän Flipflopp

- Lövet

Vi får inte heller glömma Islandsvännerna:

- Syddan

- Hyddan

Och sist men inte minst, mina vänner från gymnasiet:

- Tusster

- Sigurka

Sen har vi lite allmänt löst pack som också kan förekomma, typ Bengan, Burken, Valen, Becky, Finnen osv. Vi märker helt enkelt

Så, då var det avklarat! Vi hörs imorrn!

PS. Människorna på bilden har inget med inlägget att göra. DS 

Yesbox allright! Blev inspirerad att börja blogga igen. Nu går ingen säker längre! Och kanske blir det en sexblogg av detta (ligger stort ansvar på mina sambos om så ska bli fallet...) Hur som helst, skönt att vara igång igen. Förstår att ni har haft det svårt att klara er utan mig under de här två månaderna. Ni ser ju hör uppe hur glad Peter blev när han hörde att jag skulle börja blogga igen! Fast vissa av er har ju träffat mig i verkligheten istället, så det kanske överväger.. Jeje, som Tommaso skull ha sagt, nu kör vi!

Vad ska jag börja med att skriva då? Jo, det är några bissara sjusovare jag bor med nuförtiden. Inte en själ förutom mig är vaken.. Eller ja, Tobleronen har redan lämnat lägenheten, han hade visst nån match eller nåt. Men annars hade han inte varit vaken, det kan jag lova.

Förövrigt så skojade vi till det lite för honom i fredagsnatt. Jag, Läkarn och Hingsten var ute på äventyr (läs: krogen) medan lillpojken, dvs Tobleronen, var hemma och sov. På väg hem, medan vi lyssnade på Páll Òskar på högsta volym på min mobil, så kom vi på att vi borde busa med honom. Efter några mer eller mindre dumma förslag kom jag på ett lysande, varför inte bära upp hans cyklel och ställa in den på hans rum. Perfekt. Så sagt och gjort, tio minuter senare stod cykeln vackert parkerad på Tobleronens rum och vi andra höll på att dö av skratt, detta var ju sjukt kul! Den drabbade var måttligt road när han vaknade upp på morgonkvisten och var tvungen att bära ned cykeln igen..

Nu är det skidskytte igen, jag tror Tyskland tar hem damstaffeten, även om Neuner skulle bomma 10 skott... Hon kör igen det ändå!