Som av en händelse hamnade jag på Ålidhem idag med min cykel, och var på väg mot de bortre delarna talandes i telefon. När jag kommer fram till Kolbäcksskolan (min låg- och mellanstadieskola) får jag en liten chock, nästan så att jag ramlar av cykeln. Det som för bara ett tag sen var en vacker (nåja) tegelbyggnad innehållandes en skola var nu så långt ifrån en skola det kan bli. Det var en ruin. (Okej då, ett av två hus är kvar). En stor del av min uppväxt är alltså numera förpassad till högre makter, om nu skolar har en himmel. Jag blev faktiskt lite ledsen. Det ställe där en del av mig har formats. Det ställe där jag var kär för första gången (inte i skolan). Det ställe där jag lärde mig att fiskbullar är bland det äckligaste som finns. Det ställe där jag har cyklat förbi på senare år och fått både trevliga och mindre trevliga minnen uppspelade framför mig. Det stället existerar inte längre. Det är en nu en byggarbetsplats. Som man burkar säga, att skiljas är att dö en smula. Så en liten del av mig dog kanske då. Iaf en del av de minnen jag har.

Vidare har vi ju ett annat ställe som också har demolerats till oingenkännlighet, det ställe där hela min framgångsrika fotbollskarriär tog sin plats. Jag talar om Gimoborg. Umeås vackraste fotbollsarena. En ännu större del av mitt liv är faktiskt sammankopplad med denna arena. Numera är detta också en byggarbetsplats. Gräsmattan är borta och grässluttningen som bildade en naturlig läktare håller på att försvinna den med. Klubbhuset och träläktaren är sen länge borta. Höghus skall byggas på platsen. Jag kommer nog aldrig kunna acceptera de människor som flyttar in där. Faktiskt, jag kommer inte göra det. De kommer bo på en helig mark som inte borde användas till att bo på. Det är en plats som alltid borde förknippas med fotboll och glädje. Inte höga elräkningar och tonåringar som gör revolt mot sina föräldrar. Så är det! Och det är något jag aldrig kommer tumma på! En till del av mig dör nog också på den platsen.

 

Diket

20 november 2008 11:00

Bra Linus. Gillar när du skriver och delar med dig av dina inre känslor och tankar. Bra tyngd i detta inlägg. Visste inte att du hade ett sånt hat för fiskbullar..
Du, vad sägs om att gå in som huvudsponsor i Uniaden? Det verkar ju inte vara klart med någon än.. Vi kan ju dela på det hela =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste faktiskt säga att jag tycker lite synd om er som följer den här bloggen med en förhoppning att få läsa något läsvärt (om det nu finns någon som läser den av den anledningen). Ska jag vara ärlig är väl det senaste läsvärda inlägget producera...

Efter jobbet i måndags gick jag inte som vanligt direkt till T-centralen för tunnelbanan hem utan tog istället riktning mot nedre delen av Kungsgatan. Detta då jag tänkte hämta ut min vid det här laget beryktade mobiltelefon som låg i säkra händer på...

Tro det eller ej, men min mobil (även kallad mobilhelvetet) har återuppstått från de döda. Senast ni hörde något om honom hade jag ju allvarliga funderingar på att låta honom vandra vidare för gott. Men efter ett par goda nätters sömn, samt lokaliser...

Egentligen borde ju herr Måns vunnit igår. Denna åsikt är absolut inte färgad av någon yttre eller inre omständighet. Utan bara utifrån att den låter rockar fett! Men svenska folket höll inte med..   Sen så höll ju inte mitt tips om EMD heller, men d...

Hej mina vänner!   Ja, nu var det ju ett tag sedan jag ärade er med ett inlägg. Som vanligt har jag ingen bra förklaring, så vi skippar det helt. Sen sist har jag iaf hunnit med en sväng till Göteborg, badat extrem bastu samt besökt Vasamuseet med Lö...