Som ni nog alla vet så spelar jag i ett korpenlag i fotboll, Kung Jens. FG heter vi. Fast det är ju mer än bara ett fotbollslag det här med Kung Jens. Det är mer av en livsstil. Vi har haft verksamheter inom många skilda branscher, allt från brännboll till torsdagsklubbar och musikproduktion. Men även lite mer obskyra verksamheter har förekommit, som det korta men framgångsrika dammbyggnadsprojektet i Umeälven.

Nu har Kung Jens. då gett sig in i en ny bransch, och denna gång är det Innebandy som är på tapeten. Efter några vintrar av ganska bristfällig underhållning av våra ömtåliga, men ack så talangfulla, kroppar (Hingsten och Storprinsen undantagna (Storprinsen är Lillprinsen efterträdare i kollektivet, mer om han någon annan dag)) kom någon på den geniala ideén att vi även skulle ägna oss åt någon slags idrottsaktivitet vintertid, och valet föll på Innebandy (efter hård konkurrens med Curling och Rundpingis). Och det föll sig då självklart att anmäla ett lag till Korpen.

Idag var det då dags för premiäromgången. Försäsongsträningen med en innebandyklubba i handen (eller var man nu har den) har utgjorts av ett träningspass i fredagskväll. Ett träningspass som däremot lämnade mersmak, då alla var positivt överaskade av den kvalitet vi trots allt verkade bestitta. Undertecknad noterades bland annat för 11 vackra mål under träningspasset, där likheterna med fotbollsspelaren Filippo Inzaghi var slående (dock ej till utseende eller allmän personlighet. Jag är trevligare och ödmjukare än honom. Faktiskt). Det var alltså med viss optimism vi äntrade planen för första serieomgången. Det visade sig vara ett hyfsat misstag, för att uttrycka sig milt. Slutresultatet mot de lite mer rutinerade och tjocka motståndarna slutade 10-2, i deras fördel.

Slutsatsen som kan dras av detta är att vi inte kan spela innebandy. För en utomstående skulle nog vår taktik framstå som smått obegriplig, vi körde en hög press (som är lika sällsynt på en innebandyplan som jag är på IKSU) kombinerad med en man mot man-markering, vilket inte var särskilt lyckat. Vi såg ut som ett gäng pensionärer på tivoli. Dvs, totalt förbryllade av allt som snurrade och lät runt oss (rosslande lungor från motståndarna) utan att veta vad vi skulle göra av situationen. Således förlorade vi väldigt rättvisst.

Men skam den som ger sig. Nu har vi iaf lärt oss hur vi INTE skall göra på en innebandyplan. Förhoppningsvis kan vi lista ut hur vi skall göra till nästa match..

Vissa glädjeämnen fanns dock. Bland annat då Magnus tog ner en boll (väldigt snygg nertagning förövrigt) men den högsta klubban som har setts på en innebandyplan, samt undertecknad som placerade en motståndare en bra bit utanför sargen med en vältajmad fotbollstackling, som dessvärre inte var tillåten i innebandy.

Ja, Innebandy är då en rolig sport!

Jag är fruktansvärt trött. Nästintill obeskrivligt trött. Därför orkar jag inte blogga.

Och technolåten går helt okej, tackar som frågar