Man måste ändå beundra flygbolaget Norwegians affärsmodell. Dom kan det här med att tjäna pengar. Ingen har väl missat att de just nu kör en massiv kampanj med "slanke priser" till oss stackars fattiga svenskar så här i finanskristider (Jag är av den bestämda åsikten/uppfattningen att Norge inte drabbas av kriser, är som inte deras grej) . Och det är nog många som har fallit för deras erbjudande. Dom har ju trots allt garanterat icke klimatsmarta flygbiljetter för endast 249 kronor! Jag är en av de som har lockats av deras erbjudande.

Först och främst åker jag ju ner till Stockholm på söndag för att börja min praktik nästa måndag. Så till den resan har jag beställt en biljett för endast 299. Och när jag veckan senare skall upp till Umeå igen för Uniaden flyger jag tillbaks ner för endast 249 (åker tåg upp). Så två resor som endast kostar 548 kronor tillsammans, ett riktigt klippför mig. Inte för Norwegian känns det som rent spontant.

Men det är nu vi kommer till de smarta i deras affärsidé. Dom kör helt enkelt på dubbel fakturering. I fredags upptäckte jag att de låg tre reserveringar på mitt kreditkort från Norwegain, en på 299 och två på 249. Alltså en resa för mycket. Självklart ringde jag för att kolla vad det var frågan om, och efter ett tag fick jag prata med en söt (hon lät söt) norska (självklart sitter dom inte i Sverige). Hon förklarade vänligt att så länge det bara var reserverat så kunde hon inte göra något, men att det säkert skulle ordna till sig när pengarna väl skulle dras på riktigt. Jag köpte det, lite motvilligt, och vi kom överens om att jag skulle återkomma om det inte ordnade sig på några dagar.

Detta var alltså i fredags.. Statusen för tillfället på mitt konto är att de har dragit båda resorna (299 och 249), men samtliga tre reservationer ligger kvar... Man måste ändå ge dem att de kan det här med att dra in pengar, helt klart. Och det är inte konstigt att Norge är ett så rikt land som dom är om detta hör till vanligheterna.

Men, låt oss prata om något lite roligare. Jag börjar ju min praktik på Apple om en vecka. Kommer nog bli stört kul. Och ett av mina första uppdrag blir nog att introducera nedanstående produkt (se filmen). Visst är den fiffig? Kommer nog bli en succe om du frågar mig, och jag borde veta vad jag pratar om. Är ju trots allt snart utbildad marknadsförare

Idag flyttade Hingsten ut ur vårat kollektiv. Han skall jobba på Sigtuna Humanistiska Läroverket i vår, och tycker det är lite långt att dagspendla från Umeå. Så därför lämnar han nu oss. Kanske inte för alltid, men man vet ju aldrig.

Och visst kommer vi sakna honom. Trots att han bygger diskberg och lägger sina saker runt hela lägenheten. Han kommer vara saknad. Visst kommer han vara det. Han har ju trots allt varit en vital del av detta kollektiv, och en av de bästa upptågsmakarna. 

But life goes on, och snart lämnar jag ju också, om än bara för tio veckor. Kommer eka tomt innanför väggarna på Sveagatan.

Under de senaste fyra dagarna har utgångspunkten när jag har vaknat på morgonen att jag ska plugga. Jag har tänkt att "Idag då ska jag komma igång, det är väl inte så svårt". Men jo, det har det visat sig vara. Har inte kommit igång alls än. Och min tenta är nästa onsdag, och jag har tagit mig igenom hälften av de föreläsningar jag skall ta mig igenom.

Egentligen kan man tycka att jag borde ha lite motivation till att plugga. Det är ju trots allt min sista tenta någonsin på Umeå Universitet, då borde jag ju kunna lyckas med bedriften att ta mig samman och få det bortstäkat. För grejen är att det egentligen inte är särskilt svårt. Bara jag sätter mig in i det hela så är det inga problem. Men det går ändå inte.

Vad gör jag då istället? Jo, dagarna ägnas mycket till att jag tänker. Jag svävar iväg åt alla möjliga håll och blir bara förvirrad och konfunderad av mina tankar. Jag snöar in mig på småsaker som jag sen inte kommer ifrån. Fast jag funderar också på min framtid. Jag tar ju examen nu till våren. Vad vill jag göra då? Vad vill jag jobba med? Var vill jag bo? Har jag valt rätt? Dom där klassiska frågorna. 

Och jag funderar också på min praktik på Apple i Stockholm som börjar om en och en halv vecka (boende är iaf fixat). Ser fram emot det jäkligt mycket, men samtidigt känns det väldigt tråkigt att inte vara här i Umeå under den tiden. 

Trots allt är jag lite kär i Umeå, visst är jag det. Jag har inte trott det, men nu när något annat ligger framför mina fötter så inser jag det. Men samtidigt vet jag att jag inte kommer känna mig nöjd om jag stannar kvar här efter jag är färdigutbildad. Jag kan inte hitta ett tillräckligt spännande jobb här, det är jag övertygad om.

Men en liten slutsats jag har kommit fram till är att jag nog vill ha en sista sommar här i Umeå. Det bästa vore om jag fixade mig ett jobb som börjar första september så jag skulle kunna vara här i Umeå i sommar, och typ jobba som guide en sista gång. Det vore riktigt härligt ändå!

Ja, då var det 2009. Ytterligare ett år av våra liv kan läggas till handlingarna och ytterligare några rynkor har tillkommit i våra ansikten. Vad hände då 2008?

Jag har faktiskt suttit och funderat lite på detta. När jag tänker tillbaka på 2008 så ser jag faktiskt inte särskilt mycket speciellt. Hela året har egentligen bara varit en transportsträcka mot något annat. Jag började året i Stockholms skärgård. Fortfarande inte anpassad till livet i Sverige och jag ville bara åka tillbaka till Island egentligen. En längtan efter något annat alltså. Sen kom jag väl hem till Umeå igen och började så smått anpassa mig till mitt vanliga liv igen. Började året med ett halvt löfte om att ta en vit månad, men det sket sig tämligen omgående.

Annars präglades våren av funderingar på att börja jobba samt sjuhelvetes mycket plugg. Jag kom fram till att jag skulle plugga ett år till, och pluggade på ännu mer. Skrev uppsats, som i slutändan blev något bra, men under tiden var det en pärs. Avslutade vårterminen med 17 dagar i rad på skolan för att få klart den (och det var ingen vit period), Hårt var ordet.

Sen tog en sommar vid som inte lämnade några avtryck alls så här i efterhand. Jag flyttade, det var väl det mest spännande. Jobbade på som vanligt, drack lite alkohol ibland. Spelade lite fotboll. Men inget som jag så här i efterhand kan säga stod ut. Hade en trip till Göteborg som var väldigt trevlig samt en avslutande fjällsemester till Norge, som också stod ut lite. Men förutom detta en sommar som kommer läggas till handlingarna som intetsägande.

Hösten då? Ptjaa.. Kung Jens. FG åker ut i kvartsfinal i fotboll, vi börjar spela innebandy istället. Plugget är sanslöst enkelt (något måste vara fel med utbildningen då det är svårare på C-nivå än på D-nivå). Allmän höstdepression. Sedvanliga fester på helgerna. Inte mycket att rapportera hem om helt enkelt. Eller jo, en trevlig resa till Lund hann jag ju med iaf!

Slutsatsen är alltså följande, 2008 har bara varit en transportsträcka. Enklast är det om vi jämför med de föregående tre åren. 2005 slutade jag på Tradeland, åkte till Porjus och jobbade samt började plugga. 2006 började jag jobba med Uniaden samt att mitt långvariga förhållande tog slut. 2007 var det Uniaden samt att jag sedan var utbytesstudent. I jämförelse med dessa har alltså 2008 varit händelsefattigt. Ett år som bara gick förbi för att det måsta gå förbi.

Fast med detta sagt så menar jag inte att 2008 har varit ett skitår. Jag har haft otroligt många goda stunder under året och jag har skaffat mig nya vänner som jag knappt visste att dom fanns på denna jord för ett år sedan. Så det finns en hel del gott från 2008 också, det måste sägas!

Och Linus kärleksliv under 2008 då? Näe, det får ni inte veta något om. Lite privacy måste man väl få ha iaf!

Nu ser vi fram emot ett 2009 som är det osäkraste året på vädligt länge.. Jag skall ta examen och börja jobba. Med vad och var är väldigt oklart i dagsläget.