Igår tog en epok slut. Min mobil, som har stått mig nära i ett och ett halvt års tid, bestämde sig att nu får det fan vara nog och bestämde sig för att gå vidare till andra jaktmarker.

På sätt och vis var detta scenario väntat, medan det på andra vis var sjukt oväntat. Under sin levnadstid har han inte uppvisat några större sjukdomstecken (ja, min mobil är en karl, så är det bara). Hans batteri har hållt sig på en acceptabel nivå, han har brummat så fint när det ringer och han har inte klagat när det har blivit lite kylslaget heller. Förutom detta har han alltid följt med mig på mina äventyr i lite mer blöta landskap, och har alltid gjort sin plikt när det har krisat. Med andra ord har han stort sett gjort sin arbetsuppgift på ett exemplariskt vis.

Men kanske skulle jag ha sett tecknen att något inte stod rätt till. De har framförallt visat sig när jag har väckt upp honom ur sin vila (läs: varit tvungen att stänga av honom). Då har han uppfört sig som ett tjurigt och morgontrött barn. Han har inte velat göra som man har bett honom, och ibland har han helt sonika bara somnat om igen. Men det fanns ett knep att få honom medgörlig. Det var att väcka honom lite försiktigt och sen låta honom vara. Då brukade han vakna till liv efter ca 10 minuter, och sen var han lika glad som alltid. Det var iaf vad jag trodde.

Något kan mycket väl ha legat och grott i honom, och igår rann bägaren över av någon outgrundlig anledning. När jag försökte väcka honom igårkväll, efter en liten sömntur under flygresan från Malmö, gick det till en början bra. Han vaknade, sträckte lite på sig och vägrade sen svara på tilltal. Precis som vanligt tänkte jag, och lämnade honom ifred för att vakna. Men han vaknade aldrig. Istället somnar han om efter ca 5 minuter, sover i kanske 5 sekunder och vaknar sen till liv för att upprepa samma procedur igen.

Detta höll fanskapet på med hela jävla gårdagskvällen, samt hela natten.. Imorse blev jag tillslut less, och bestämde mig för att det var dags att ta i med hårdhandskarna. Först pumpade jag honom på all information han hade tillgänglig (läs: telefonnummer m.m) Detta var dock inte så lätt, då han bara var kontaktbar i två minuter om gången innan han somnade om igen. Efter många om och men hade jag fått ur honom all information han hade, och förberedde mig för att hjärntvätta honom. Blåsa ur all information som fanns och börja om på ny kula.. Fråga, är det nån som tror jag har lyckats?

Nope, det går inte. Han vägrar. Totalvägrar. Han fortsätter precis som tidigare. Vaknar, sträcker lite på sig, vägrar svara på tilltal och somnar om igen. Han ska veta att mitt tålamod börjar tryta, och hans liv lever på en skör tråd..

Men på fruktföretaget finns det som tur var resurser, så nu har jag en ny tillfällig vän under tiden som jag ska fundera vad jag skall göra med mobilhelvetet. Antagligen lägger jag in honom för behandling, eller så låter jag fanskapet bara dö. Han har ju trots allt kämpat på rätt bra.

Och jag kanske kan förstå honom. Vid sjukdomsutbrottet hade han ju faktiskt 3841 SMS i Inkorgen. Det är trots allt ganska mycket information att gå och bära på. Och med tanke på innehållet i vissa av dessa SMS kan jag kanske förstå att det blev en för tung börda att bära..