Gott folk, i torsdags var det äntligen dags för årets Korpenpremiär för de lila hjältarna, Kung Jens. Jag är inte riktigt så egocentrisk att jag skriver ett inlägg där jag hyllar min egen insats, utan bifogar istället det helt objektiva matchreferatet från Korpennytt.se. Varsågoda!

Kung Jens. FG blandar och ger

Efter många om och men så var det dags för det snyggaste och mest självgoda laget att äntra Minerva Park Arena för första gången för säsongen. Självklart syftar jag på Kung Jens. FG. Detta fantastiska lag som aldrig slutar förvåna eller slutar vara provocerande på ett lite så där småmysigt sätt. Egentligen skulle de ha inlett säsongen för en månad sedan, men deras premiärmatch ingick i den skandalomgång där samtliga matcher blev inställda pga. de omfattande bråken mellan rivaliserande supportergäng, där minst fyra personer fick uppsöka sjukhus med skrapsår på armbågen och två med begynnande näsblod.

Kung Jens. har under försäsongen ändrat på sin grunduppställning, från deras tidigare 3-1-2 till dagens 3-2-1. Vad det rent konkret innebär för laget är att den tidigare ensamma mittfältaren (oftast Mattias Pettersson eller Anders Olsson) inte behöver springa runt som en gasell på crack, och den numera ensamma forwarden (oftast Linus Jansson) kan vara exakt så lat i försvarsspelet som det anbehagar. Rent spel- och resultatmässigt har dessa förändringar varit lyckade under försäsongen, och de lila kungarna var förväntansfulla inför premiäromgången. Dessvärre saknades två spelare, stjärnreportern Sven Björkland och kreatören Jonas Stenberg (som skadade foten när han spelade fotboll med klassen, inte uppskattat från lagledningen antar jag...)

BenfICA kom från en premiäromgång med en stabil 2-0 seger, och deras spel är upplagt på exakt samma sätt i år som tidigare år, ett jäkla bollförflyttande där alla deltar i offensiven så fort tillfälle ges, till skilland från Kungarnas lite mer avaktande spelstil.

Matchen började precis som man kunde förvänta sig, ett ohyggligt tempo i ungefär en minut för att sedan gå ner till en lite mer acceptabel nivå, iaf om man vill undvika hjärtattacker för majoriteten av deltagarna. BenfICA hade spelet, men det var KJ som var effektiva. Efter tio minuters spel stod det 3-0 till Kungarna, och alla undrade var det här skulle sluta.

Det första målet kommer nog gå in som en kandidat till årets mål. Ett inkast från Anders Olsson letade sig in i straffområdet, studsade över alla spelare och var på väg till händerna på BenfICA:s målvakt. Men något störde honom. Det skulle kunna vara solen som reflekterads i rutorna på Minveraskolan, det skulle kunna vara tvålen som hade haft ett intimt umgänge med handskarna eller så var det den skräckinjagande synen av 80-kilo Linus Jansson som kom framstormande med rosslande andhämtning. Svårt att säga, men bollen ville inte fastna i målvaktens handskar och bollen studsade snöpligt i mål. Det andra målet var ett resultat av en hög och bra press från KJ, där nyförvärvet Erik Grundström hittade fram till Mattias Pettersson som med ett lågt skott hittade nätmaskorna. Det tredje målet var resultatet av en lång utspark från Micke Söderman som skarvades vidare av Mattias Pettersson till en fri Linus Jansson. Efter vissa komplikationer lyckades denne sätta bollen i nät, med ett välplacerat skott i nättaket. BenfICA var i brygga och förbannade, medan Kungarna var i sjunde, eller åttonde, himmeln. Men kanske blev de lite väl självgoda. BenfICA fortsatte med sitt bolltrillande, och tillslut fick de utdelning på ett vackert skott från straffområdeslinjen. Halvtidsresultatet visade alltså 3-1, där ledningen för KJ måste anses som välförtjänt, då de hade haft bud på fler mål.
 

Den andra halvleken blev helt annorlunda. BenfICA la in en till växel, och KJ uppträdde nervöst. Laget blev för långt, de komplicerade bytningssystemet (som kanske var till för att förvirra moståndarna?) förvirrade laget och till slut visste ingen vem som var vem, vem som hade vilken mamma eller vilken vattenflaska som innehöll sportdryck och vilken som innehöll starkare grejer. BenfICA uttnyttjade detta och kröp sakta men säkert närmare, och med fem minuter kvar kvitterade de ganska välförtjänt till 3-3. De sista fem minuterna blev sedan en svängig historia där bollen flög fram och tillbaka mellan planhalvorna, då båda lagen desperat ville avgöra matchen samtidigt som de inte ville förlora den. När slutsignalen tillslut ljöd från den exellenta domaren hade inget mer mål producerats, och besvikna lunkade båda lagen av planen.

Resultatet måste emelertid anses som rättvist utifrån matchen. KJ tappade en match som de tillsynes hade i en påse, men BenfICA visade vilket duktigt och viljestarkt lag de är. KJ får jobba vidare med sin nya speluppställning, som verkar passa laget bra. Ge det lite mer träning och lite mindre chips ska ska det nog bli en trevlig säsong det här också för de lila kungarna. Och självgoda som de är anser de självklart att matchen var en katastrof, men vem kunde tro något annat? Hade de pytsat in ett mål på slutet hade nog tongångarna varit annorlunda, och slutspelsbucklan hade nog redan ansetts som inkasserad på kansliet. Självgoda och vackra är vad de är, och det är ju också deras charm =)

Matchens lirare: Micke Söderman, målvakt Kung Jens. Dios fucking mios är det enda jag säger. Grym

Matchens besvikelse: Varför lyckades inte Linus Jansson vinna en enda nickduell mot Jörgen Eklund?